Någonstans på asfalterad mark

Del ett är slut och del två börjar nu, med å ä och ö:n.

Jag har firat påsk, lagat massa mat till tjocka släkten, besvarat Monicas många och roliga frågor om Sverige och tagit många och långa andetag frisk och kall luft på Gotland.

Snart har jag varit en vecka i Sverige och jag går fortfarande runt och ler mot främlingar på stan. Jag vägrar ge efter. Jag fattar att det är kallt ibland, och att livet suger när man missar tunnelbanan men hur kan ett leende sitta så långt in?!? Inte fan behöver jag var lesbisk eller obehaglig bara för att jag ler mot någon jag inte känner. Vi får se hur länge jag orkar.

Jag och Monica är hemma i Stockholm för att byta flip flops mot converse. På tisdag tar vi tåget till Växjö. Vi har just fått reda på att vårt nya hem är ett kollektiv mitt i stan. Ett kollektiv med barnfamiljer, ungdomar och studenter. Det är allt jag vet än så länge.

Det här kan bli riktigt kul..

surrealissssstiskt

Hello, please come again.

Tiden rinner ivag och barnen blir stora, oj oj! Dags for mig att skramla ihop mina svettiga fralsningsklader. Jag har gatt runt i langa kjolar och frikyrkliga langarmade trojor + mitt kors runt halsen i 2,5 mander. Haha blir sa trott pa mig sjalv ibland.

Jag mar fint. Jag har akt runt pa mototuk i Phnom Penh hela formidaggen och fixat de sista sakerna innan avresan och hemresan.

Min packning ar inte professionell, jag ser ut som en nomad, zigenare eller hej kom och hjalp mig.

Planet gar atta ikvall, jag landar pa Arlanda pa mandag morgon. Jo jag har lyckats tappa en till feleton.

Ses snart!