Inte ett ord pa flera dagar, desto mer skrivande i dagboken och tjattrande med Evelina pa mitt fik.
Sahar i sluttampen av allt nar varken projekt eller jobb upptar dagarna har jag haft desto mer tid till att sitta pa mitt kaffestalle vid "strandpromenaden" mindre glamorost och rattvist kallat - flodkanten.
Dagarna startar ratt tidigt, jag vaknar strax efter fem, dag efter dag - utan vackarklocka. Tar ett varv runt risfalten och vattendragen, ser solen klattra upp som en stor orange apelsin. Total tystnad, som pa nar pa nagra risfaltsarbetare eller fiskare som ropar Barang efter mig.
Barang betyder fransman. Alla som ar vita far heta barang, jag heter antingen barang eller tom. Tom betyder stor pa khmer. Riktigt harligt ar det nar man far dubbelnamn, Barang-Tom. Stor vit utlanning, jo men visst, hur skulle det se ut om vi skrek typ harig svartskalle efter nagon invandrare eller arabisk turist i Sverige?
Nu vet jag att det inte ar med onda avsikter de kallar mig sa, en del har faktiskt aldrig eller endast pa hall sett en vit manniska i verkligheten. Jag bjuder pa det.
Jag(och ibland Evelina) spenderar formiddagarna pa kafet, sakert tva tre timmar innan lunch sitter jag dar och skriver eller bara tanker. Hur lyxigt ar inte det, att bara ha mojligheten att kunna sitta och spendera flera timmar om dagen till att filosofera. Det hander inte i Stockholm. Dar ar jag sallan om ens aldrig i sadan sinnesstammning att jag skulle kunna sitta i timmar och gora ingenting. Jag kanner mig nastan lyckligt lottad att jag har mojligheten att kunna agna sa mycket tid at just ingenting.
Mina kanselsprot har vuxit sedan jag kom hit och jag vet att jag pratar mycket om just kanslor. Jag blottar mina tankar har helt oppet - pa vinst eller forlust, men jag har kommit forbi den tiden da jag orkar bry mig om hur jag uppfattas eller vad folk ska tycka och tanka.
FEST
Fran det ena till det andra - igar var det partaj. Sony och Evelinas familj hade fodelsedagsfest for sina barn. Mer bara en officiell anledning till att fa stalla till med fest.
Losogonfransar, sminkade nunor, paljetter och glitter, hog (skranig) musik. Mycket god mat, grillade djur, japansk öl med isbitar och massa dans.
Kambodjansk dans ar ratt monoton och det finns vissa stegkombinationer som galler och det som varierar ar val takten. Det ar hursomhelst skitkul och det dansas en hel del.
Om navet pa svenska partyn ar alkohol sa ar det defintivt dans har. Sjalvklart sag jag fram emot en och annan ol. Alkohol ar inget vardagsinslag, om an forekommer det mer an vad man kan tro. Fast jag har fatt uppfattningen att alkohol hor mer till fest an vardag har - till skillnad fran Sverige. Jag har varken sett min vardmamma eller pappa varva ner med ett glas risvin efter jobbet.
Kvallen forflot och slutade i kambodjanska matt mätt i skandal. Jag kande ett litet tag att mina jamnariga tjejer var alldeles for praktiga och hade darfor tankt ut nagot som kunde krydda till det litet. Men jag behovde aldrig iscensatta mina plan for de klarade det fint sjalva. Jag namner inga namn men det var INTE nagon av "oss" fran YPD som akte "slalom" hem pa sin moped.
Ibland tycker jag vissa saker ar tamligen skenheliga, kvinnor ska fora sig pa ett visst satt, inte prata for mycket och skratta for hogt. Alkohol och cigaretter ar forpassat till mannen - visst i teorin och i den basta av varldar kan det vara sa. Igar fick jag i sa fall se "undantaget". Sjalvklart och det vill jag poangtera ror sig det jag sag igar inte om en "svensk fylla", redloshet osv... vi pratar kanske om nagon klunk for mycket, men anda.
Nagonstans kandes det skont att vara en BARANG-TOM med total control just igar, for det verkar finnas nagon overgripande bild om att vi vita tjejer skulle "disobey all the rules".
Vi var hemma "sent" igarkvall, strax efter tio, sa idag ar man lite trott. Detta ar en av alla saker jag gillar med Kambodja, har borjar allt i tid och slutar i tid.
Sa mina vanner i fortsattningen kommer jag lagga ner all verksamhet innan midnatt, haha. I promise!
Ha en skon sondag!
söndag 22 mars 2009
tisdag 17 mars 2009
Kollokock
Hej allihopa!
Detta ar en utlysning...
Som volontar drar jag inte in mycket till huskassan och nar jag kommer hem och ar klar med YPD ar det juni och sommar. Jag har borjat fundera over jobb och surfar runt lite pa AMS m.m
Kollokock? Jungman?
Jag kan tanka mig vadsomhelst. Om det ar nagon som vet nagot, hor nagot eller har nagon idé.
Skicka garna ett mail.
julieta113@yahoo.se
Detta ar en utlysning...
Som volontar drar jag inte in mycket till huskassan och nar jag kommer hem och ar klar med YPD ar det juni och sommar. Jag har borjat fundera over jobb och surfar runt lite pa AMS m.m
Kollokock? Jungman?
Jag kan tanka mig vadsomhelst. Om det ar nagon som vet nagot, hor nagot eller har nagon idé.
Skicka garna ett mail.
julieta113@yahoo.se
Lurtupp
Under ett eftermiddagsmote pa KYA. Vada jag ar ju anda volontar!? Bildbevis maste anda ses som ganska starka, fast jag maste papeka att detta var innan jag borjade sova middag. Det gor jag nu, varje dag, varmen ar olidlig sahar mitt i sommaren. Det ar sakert fyrtio grader i skuggan och fuktigt, varenda dag.
söndag 15 mars 2009
lördag 14 mars 2009
Langlasning
Jag ligger faktiskt i forhandling med en kvinna pa marknaden. Det var darfor jag var tvungen att ga dit idag. For att eventuellt avsluta en pagaende prutning pa ett par paprikaroda shorts. Detta ar en ny obeprovad strategi, att arbeta och pruta langsiktigt. Mest for nojes skull.
Jag har aldrig, till min bankmammas fortret, varit sarskilt bra pa att halla hart i pengar. Kvinnan pa marknaden har hursomhelst begart fem dollar. Jag skrockade hogt skakandes pa huvudet nar hon forst sa priset.
-Okej, fem dollar ar taget, men da vill jag ha dem i en Nk-pase.
-De ar tyvarr slut. 5 dollar och jag skickar med ett smakprov pa en ny rissort.
Jag gav henne mitt mest misstrostande ansiktsuttryck. Tank er en appelkindad kvinna med yllesjal i nagon avlagsen by i ett kommunistiskt Sovjet. Exakt sa lidande forsokte jag se ut.
Detta var i torsdags, hon kan omojligt ha glomt mig.
Ja, jag ser konsumtion och shopping som ren forstroelse. Som ni marker har manader i ett U-land inte helt utrotat mina begar.
Dock har min syn och perspektivet till alla masten och habegar forandrats. Egentligen ar allting valdigt enkelt och ingen nyhet ens for mig.
Om man laser mellan raderna sa ar foljande stycke egentligen bara en bortforklaring for ytterligare konsumtion. :)
De har paprikashortsen vill jag inte ha for att jag lockats av nagon reklam eller for att jag prompt vill ha nagot rott att fylla ut min garderob med.
Jag behover verkligen ett par shorts for att min packning hit inte var optimal. For mycket langkjolar och for lite bekvama shorts helt enkelt, men nu tanker jag bara kopa om det ar till ratt pris.
Jag har aldrig, till min bankmammas fortret, varit sarskilt bra pa att halla hart i pengar. Kvinnan pa marknaden har hursomhelst begart fem dollar. Jag skrockade hogt skakandes pa huvudet nar hon forst sa priset.
-Okej, fem dollar ar taget, men da vill jag ha dem i en Nk-pase.
-De ar tyvarr slut. 5 dollar och jag skickar med ett smakprov pa en ny rissort.
Jag gav henne mitt mest misstrostande ansiktsuttryck. Tank er en appelkindad kvinna med yllesjal i nagon avlagsen by i ett kommunistiskt Sovjet. Exakt sa lidande forsokte jag se ut.
Detta var i torsdags, hon kan omojligt ha glomt mig.
Ja, jag ser konsumtion och shopping som ren forstroelse. Som ni marker har manader i ett U-land inte helt utrotat mina begar.
Dock har min syn och perspektivet till alla masten och habegar forandrats. Egentligen ar allting valdigt enkelt och ingen nyhet ens for mig.
Om man laser mellan raderna sa ar foljande stycke egentligen bara en bortforklaring for ytterligare konsumtion. :)
De har paprikashortsen vill jag inte ha for att jag lockats av nagon reklam eller for att jag prompt vill ha nagot rott att fylla ut min garderob med.
Jag behover verkligen ett par shorts for att min packning hit inte var optimal. For mycket langkjolar och for lite bekvama shorts helt enkelt, men nu tanker jag bara kopa om det ar till ratt pris.
- Jag handlar som en medveten handling, till ett rimligt och numer lagre reservationspris och har sedan jag insett min frihet i att handla blivit mer priskanslig.
Wow! Detta later som en sann ekonom. I Sverige bottnar jag knappt i alla behov. Det ar senaste jeanstrenden, kafét med den basta espresson, aftonbladets bast i test handkram, skaffa getingmidja till midsommar, sa lindar du drommannen runt ditt lillfinger osv osv...
Jag skrattar nar jag skriver det har. Det har ar ju inget frammande for nagon (i min alder) i Sverige. Vem och vad ar det som skapar alla dessa behov? Ar det var fafanga eller bekvamligheten i vara liv som inbillar oss att detta ar saker som maximerar var lycka?
Jag tror det. Vi och vara problem har blivit sa triviala sa att vi har tid och ork och pengar ocksa for den delen, till att ge vara liv denna ytterligare mening.
Vem bryr sig om market pa sina jeans nar vardagen handlar om att jobba ihop pengar till mat for att ha tillrackligt med energi for att orka kliva upp till jobbet nasta dag? Nu drar jag det extremt langt med just detta exempel. Men hur kommer det sig egentligen att vi inbillar oss och forknippar materiella ting med lycka?
Jag ar sjalv en av dem som kunnat shoppa mig lyckligare. Vi ar alla fria att lagga vara pengar pa det vi finner viktigt. Jag har i min lordagsfilosofi kommit fram till att jag ska omfordela mina utgifter. Jag kommer i fortsattningen referera till mitt liv som f.Kr och ef.Kr.
Fore Kambodja-resan och Efter Kambodja-resan.
En sak som ar sann ar att de manniskor som imponerar pa mig ar inte de med det senaste och dyraste. Jag fascineras av de som tar till vara pa det de verkligen har och inte lever i excess. I Sverige maste ingen nagot for ren och skar overlevnads skull. Det gar att stampla sig livet igenom pa bidrag om man vill.
Nar jag tanker pa folk som lever sa som man borde enligt mig kommer jag att tanka pa min fore detta kollega pa NK. Jag ar overtygad om att Ericas badrumsskap bara innehaller det som verkligen behovs. Typ en ansiktskram, lite tops, en pincett, nagelsax, tval, tandkram, tandborste, lite smink och en god parfym. Hennes garderob ar sakerligen inte heller som en basar. Hon tar verkligen till vara pa det hon har. Aven fast hon kan proppa sitt badrum fullt med alla de senaste anti-rynkkramerna sa gor hon inte det.
Erica Reents snygg, ren, frasch och cool som fa. Nar jag blir 40 ska jag bli som hon.
Forhoppningsvis ar slit och slangtrenden bara 2000-talets fluga. Men jag ar inte saker pa det. For min del ska jag bega mitt "forsta" trendbrott och sluta upp med okontrollerade impulskop.
I hostas nar jag aterigen flyttade hem till min mamma konstaterade hon att jag agde 28 par jeans. F.Kr tyckte jag inte att det var nagot allvarligt och forklarade snabbt bort mig. Anda kopte jag sa sent som i januari F.Kr ett nytt par Acnejeans. Fan det borde vara kriminellt. Jag borde domas till 5 ars konsumtionsforbud. Och anda kanner jag bade tjejer och killar som ar langt varre an jag. Vi pratar om mojliga livstidsstraff.
Det kan lata som om jag inte forran nu kommit fram till dessa insikter. Riktigt sa ar det inte. Jag har varit "lite" medveten om att jag levt i excess. Ungefar varje gang jag oppnat mitt badrums- eller kylskap.
Men om vi sager som sa, det ar inte forran nu jag ar redo att forandra mitt beteende. Det gar dock inte att forneka att vi alla ar i behov av en "quick-fix" ibland. Manniskan gillar helt enkelt genvagar.
Om exakt tva manader fyller jag 24 och det jag skriver har galler bara for mig. Jag har inte levt jattelange och inte heller tjanat snormycket pengar men jag har kommit underfund med att detta inte ar en livsstil som haller for mig.
Ar det inte for forutsagbart att jag skulle komma pa detta som volontar under min Kambodjaresa?
Det ar lordag igen och jag sitter pa mitt kafé. Det ar uteslutande uniformskladda militarer och poliser som sitter har och dricker iskaffe idag. Jag rakar vara den enda kvinnan bland gasterna fast det beror mest pa att det ar morgon och rusningstid inne pa marknaden. Marknaden ar verkligen Prey Vengs egna matriarkat.
Det ar och har de senaste dagarna varit lite speciell stamning i Prey Veng. De aker runt militar och poliskonvojer pa vagarna. Stora svarta Lexus-jeepar med tonade rutor kors av folk fran Phnom Penh, folk med lite "power". Man ser mer militarkladda man an vad man brukar. Det hanger verkligen nagot i luften. Min pappa, Vutha som jag inte berattat sa jattememycket om ar militar. Haromdagen berattde han att han formodligen kommer skickas till Preah Vihear i slutet av mars.
Preah Vihear ar ett tempelomrade som ligger i gransomradet mellan Thailand och Kambodja. Det har inte skrivits sa jattemycket om det i svensk media men det handlar i alla fall om en gammal tvist om templena som blossat upp panytt igen 2008.
Relationen till Thailand ar generellt satt infekterad. Just detta handlar om vem de tusenariga templena tillhor. 1962 fastslog Haagdomstolen att de ligger pa Kambodjansk mark. Trots detta har det under langa perioder varit omojligt att besoka templena p.g.a. krig och oroligheter.
Lagom till att saker och ting verkade ha lugnat ner sig tog det fart igen i juli forra aret da UNESCO listade Preah Vihear pa sin varldsarvslista. Nagra thailandska demonstranter tog sin in pa omradet for att hissa thailandsk flagg. Darpa har stridigheterna varit igang. Min pappa ska inte dit och pa nagot satt kriga utan vad jag forstatt det som handlar det om en vaktavlosning. Prey Veng Province skickar imorgon ivag 250 man till omradet, samtidigt som andra mannar far aka hem. Hursomhelst kanns det av. Det var sagt i slutet av mars men blir av redan imorgon.
Vi hade lite avskedsparty igar, dvs slaktade en hona, drack ol med is och at med pinnar pa overvaningen. Till vardags ater vi nere i "koket" med sked och gaffel. Aven om han inte ska dit och strida sa kanns det lite vemodigt. Yeoun blir ensam hemma med huset och alla fyra barnen till juli manad. Jag och Monica aker ju om bara tva veckor. That's life, jag hade lite bilder att slanga upp men mina kamerabatterier tog just slut.
Lunchdags for mig!
Det ar och har de senaste dagarna varit lite speciell stamning i Prey Veng. De aker runt militar och poliskonvojer pa vagarna. Stora svarta Lexus-jeepar med tonade rutor kors av folk fran Phnom Penh, folk med lite "power". Man ser mer militarkladda man an vad man brukar. Det hanger verkligen nagot i luften. Min pappa, Vutha som jag inte berattat sa jattememycket om ar militar. Haromdagen berattde han att han formodligen kommer skickas till Preah Vihear i slutet av mars.
Preah Vihear ar ett tempelomrade som ligger i gransomradet mellan Thailand och Kambodja. Det har inte skrivits sa jattemycket om det i svensk media men det handlar i alla fall om en gammal tvist om templena som blossat upp panytt igen 2008.
Relationen till Thailand ar generellt satt infekterad. Just detta handlar om vem de tusenariga templena tillhor. 1962 fastslog Haagdomstolen att de ligger pa Kambodjansk mark. Trots detta har det under langa perioder varit omojligt att besoka templena p.g.a. krig och oroligheter.
Lagom till att saker och ting verkade ha lugnat ner sig tog det fart igen i juli forra aret da UNESCO listade Preah Vihear pa sin varldsarvslista. Nagra thailandska demonstranter tog sin in pa omradet for att hissa thailandsk flagg. Darpa har stridigheterna varit igang. Min pappa ska inte dit och pa nagot satt kriga utan vad jag forstatt det som handlar det om en vaktavlosning. Prey Veng Province skickar imorgon ivag 250 man till omradet, samtidigt som andra mannar far aka hem. Hursomhelst kanns det av. Det var sagt i slutet av mars men blir av redan imorgon.
Vi hade lite avskedsparty igar, dvs slaktade en hona, drack ol med is och at med pinnar pa overvaningen. Till vardags ater vi nere i "koket" med sked och gaffel. Aven om han inte ska dit och strida sa kanns det lite vemodigt. Yeoun blir ensam hemma med huset och alla fyra barnen till juli manad. Jag och Monica aker ju om bara tva veckor. That's life, jag hade lite bilder att slanga upp men mina kamerabatterier tog just slut.
Lunchdags for mig!
fredag 13 mars 2009
R8 5.2 FSI Quattro V10
Idag var vi pa kambodjanska Bygg Ole igen. Vi har 20 $ kvar av vara projektpengar. For de pengarna har vi beslutat att vi ska forstarka och reparera Mrs.Pees house, hus.
Hon ar som jag tidigare namnt toalettrecipent nummer 1. (Chon Art som jag skrev om igar ar nummer 2.)
Pa Bygg Ole handlade vi bambu och palmblad. Bambu for 30 000 riel och palmblad for 24 000 riel, ink. transport. (For den som vill rakna i $ dividera med 4000.)
Jag smasnackade lite med liraren som budade over vart brate till Ms.Pee.
Ni vet branschman emellan, da maste man vaxla nagra ord.
Jo, vi har visst varit i samma bransch! Fraga Pernilla Lippert eller Peter Carlsson.
Ja okej okej min karriar som budbilschauffor var kort, sa kort sa att inte sa manga kanner till den. Men den har existerat. Sanningen och "the extended version" kan jag ta mer privat for den som vill. Jag vill inte aventyra min framtida bilforsakringspremie har pa world wide web.
- Inte sa jattemanga hastkrafter, sager han och tar ett djupt halsbloss. Jag jobbar och kor mest lokalt sa det funkar.
Hon ar som jag tidigare namnt toalettrecipent nummer 1. (Chon Art som jag skrev om igar ar nummer 2.)
Pa Bygg Ole handlade vi bambu och palmblad. Bambu for 30 000 riel och palmblad for 24 000 riel, ink. transport. (For den som vill rakna i $ dividera med 4000.)
Jag smasnackade lite med liraren som budade over vart brate till Ms.Pee.
Ni vet branschman emellan, da maste man vaxla nagra ord.
Jo, vi har visst varit i samma bransch! Fraga Pernilla Lippert eller Peter Carlsson.
Ja okej okej min karriar som budbilschauffor var kort, sa kort sa att inte sa manga kanner till den. Men den har existerat. Sanningen och "the extended version" kan jag ta mer privat for den som vill. Jag vill inte aventyra min framtida bilforsakringspremie har pa world wide web.
- Inte sa jattemanga hastkrafter, sager han och tar ett djupt halsbloss. Jag jobbar och kor mest lokalt sa det funkar.
torsdag 12 mars 2009
It's a secret
Chon Art kan mindre engelska an vad jag kan khmer. Men vi forstar varandra anda. Jag ar helt kar i henne. Hon har lovat att hon ska fixa en man at mig.
Hon ar forresten an av dem som fatt en toalett. Toaletten ar inte sa photogenique sa den far inte vara med. Fast nu ljuger jag. Det ar hennes man som har byggt toaletterna och det ar nastan sa Elle Interior, Plaza Home eller nagon annan fashion police borde gora ett reportage har. Han ar som en kambodjansk McGyver. Fixar allt pa nolltid. Dessutom ar han bara 29 och Chon Art 40. Bra kap!
En kvinnas alder har ar inte sa hemlig som i Europa. Det finns nagra standardfragor som man vanligtvis rakar ut for. Oftast i foljande ordning.
How old are you?
Are you married?
Are you single?
What is your name?
Did you have lunch/breakfast/dinner allready? (Beroende nar pa dygnet sjalva matfragan stalls)
Where do you go?
Den fragan ar en klassiker. Jag svarar alltid secret, haha for de flesta forstar inte vad det betyder. Da kanske de tror att jag ska till secret och som tur ar vet de inte var det ligger. Nu vet ju de flesta i Prey Veng vad secret betyder vid det har laget och har slutat fraga just mig var jag ska. Hahahahaha.
Idag har jag inte gjort asmanga knop, det erkanner jag. Jag ar sa hungrig helatiden, fast hungrig pa ett bra satt. Jag har hittat en ny foreigner-kompis. Jag haffade henne pa cykeln haromdagen. Ni forstar, vi ar inte sa manga vi vita har i Prey Veng. Jag skulle vaga mig pasta att vi ar 8 st.
Jag tog med Carol till koffeinkafét idag. Vi snackar om en veteran i Prey Veng. Hon har varit hemma i Richmond, Virgina, USA tva veckor pa tre ar, haft Denguefeber och pratar khmer. Hon jobbar volontart for MCC har i trakten.
I och med att jag och mitt crew ar klara med toaletterna letar vi nya aventyr. Eventuellt ska vi koka ihop nagot med Carol och hennes organisation redan nasta vecka. En sak vi jobbar hart med just nu ar att fa till ett studiebesok pa fangelset. Det ar inte helt latt men vi kanner en tjej vars snubbe brukar fika med fangelschefen...
So long...
onsdag 11 mars 2009
Mina maximer
For ett par veckor sedan tankte jag skriva om min frustration over kaffekulturen i detta land. Jag tankte riktigt omogna tankar och ville skriva att det de kallar kaffe har skulle kunna klassas som grovt fortal av kaffebonan. Jag tillochmed garvade at att nagon kambodjan pastod sig vara koffeinberoende.
Men sa for ett par dagar sedan var jag och Evelina och fikade pa ett stalle i byn. Vi tog varsin iskaffe. Den forsta va sa pass god sa jag tog en till, vi tjattrade i nagon timme och sen drog jag hem. Jag kande mig plotsligt helt skum, typ som att varlden rorde sig i hundraattio men jag i slowmotion. Jag borjade skaka och kanna hjartklappningar.
Herregud, vad haller min kropp pa med nu tankte jag! Jag lade mig i fosterstallning pa bastmattan och forsokte diagnosticera mig sjalv.
Det tog nagon stund innan jag fattade att jag fatt min forsta overdos av kambodjanskt koffein. Sa har brukade jag ju ha det for jamnan nar jag jobbade pa kafé hemma i Stockholm, nagra espresso sedan var det kort. Jag gar till det dar kaffestallet varje dag nu, jag maste ha mina sma vanor. Just nu ar det iskaffe och grapefrukt. Man kan nastan tro att jag haller pa med nagon form av vasterlandsk diet. Grapefrukten har ar stor som en handboll och inte alls sa sur och bitter som den ar hemma.
Jag har bara 26 dagar kvar i Kambodja. Det kanns ledsamt att behova lamna sa snart, det har kanns hemma nu och jag har borjat kanna mig som en i familjen. Jag alskar ris och tycker livet ar battre utan alla begar och behov som uppstar hemma i Stockholm.
Jag vill inte lata som nagon Moder Teresa wannabe men less is verkligen more. Och jag borjar tillochmed gilla min visdomstand. Kanske borjar jag bli lite vuxen anda?
Vi ses snart!
Och for er som ar mer for att titta pa bilder an att lasa sa ska jag ladda upp nagot snart, jag lovar.
Men sa for ett par dagar sedan var jag och Evelina och fikade pa ett stalle i byn. Vi tog varsin iskaffe. Den forsta va sa pass god sa jag tog en till, vi tjattrade i nagon timme och sen drog jag hem. Jag kande mig plotsligt helt skum, typ som att varlden rorde sig i hundraattio men jag i slowmotion. Jag borjade skaka och kanna hjartklappningar.
Herregud, vad haller min kropp pa med nu tankte jag! Jag lade mig i fosterstallning pa bastmattan och forsokte diagnosticera mig sjalv.
Det tog nagon stund innan jag fattade att jag fatt min forsta overdos av kambodjanskt koffein. Sa har brukade jag ju ha det for jamnan nar jag jobbade pa kafé hemma i Stockholm, nagra espresso sedan var det kort. Jag gar till det dar kaffestallet varje dag nu, jag maste ha mina sma vanor. Just nu ar det iskaffe och grapefrukt. Man kan nastan tro att jag haller pa med nagon form av vasterlandsk diet. Grapefrukten har ar stor som en handboll och inte alls sa sur och bitter som den ar hemma.
Jag har bara 26 dagar kvar i Kambodja. Det kanns ledsamt att behova lamna sa snart, det har kanns hemma nu och jag har borjat kanna mig som en i familjen. Jag alskar ris och tycker livet ar battre utan alla begar och behov som uppstar hemma i Stockholm.
Jag vill inte lata som nagon Moder Teresa wannabe men less is verkligen more. Och jag borjar tillochmed gilla min visdomstand. Kanske borjar jag bli lite vuxen anda?
Vi ses snart!
Och for er som ar mer for att titta pa bilder an att lasa sa ska jag ladda upp nagot snart, jag lovar.
måndag 9 mars 2009
Vagverket
Annu en tand att borsta. Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle fa en visdomstand. Uppenbarligen ar den pavag. Det gor ont och jag ar grinig, egentligen inte sa mycket over att fa en ny tand, utan det ar nog kombinationen av det gor ont och att jag ska skriva en uppsats om Political Obligation. Vad ar ens political obligation och har vi en politisk plikt?
Jag ska forsoka ta reda pa det idag, i 40 graders varme. Enda stallet i hela Prey Veng som har AC ar Tela Mart bensinstation. Undra om jag maste handla bensin for att fa sitta dar? En hutt diesel kanske skulle kunna fa min visdomstand att retirera.
Igar nar jag och Monica var pavag hem fran Internationella kvinnodagsdemonstrationen mot vald mot kvinnor hade den har lastbilen rakat ut for lite otur. Visst finns det alltid de som har det varre an man sjalv. Ta Carl Bildt tex, han kunde inte blogga under hela sin vistelse i Kina bara for att regeringen kontrollerar allt som hander dar och inte minst pa Internet. Jag borde medandraord vara glad over att jag inte ar i Kina och har tandvark.
Jag ska forsoka ta reda pa det idag, i 40 graders varme. Enda stallet i hela Prey Veng som har AC ar Tela Mart bensinstation. Undra om jag maste handla bensin for att fa sitta dar? En hutt diesel kanske skulle kunna fa min visdomstand att retirera.
Igar nar jag och Monica var pavag hem fran Internationella kvinnodagsdemonstrationen mot vald mot kvinnor hade den har lastbilen rakat ut for lite otur. Visst finns det alltid de som har det varre an man sjalv. Ta Carl Bildt tex, han kunde inte blogga under hela sin vistelse i Kina bara for att regeringen kontrollerar allt som hander dar och inte minst pa Internet. Jag borde medandraord vara glad over att jag inte ar i Kina och har tandvark.
De har killarna har nog ingen blogg att bekymra sig over. Jag tyckte synd om dem anda. Inte nog med att deras lastbil knackts och massa rissackar har ramlat ner i floden sa har bron gatt sonder och det kommer de bli botfallda for. Kom igen, Lodbrok brande in i Essingeleden och asamkade skador for nagra miljoner, besattningen ombord fick sakert skadestand, sjukskrivning, professionell terapihjalp, kaffe och kanelbullar efter det.
Men har pa N1, national road nr.1 finns den har mogliga trabron som inte tal ristransport. Hur ska riset nu na ut i folks blodomlopp? Det blev nagra kilometer ko och jag har hittills inte sett nagra skyltar om att tomgangskorning i mer an en minut skulle vara forbjudet.
HOST HOST!
lördag 7 mars 2009
Pro.bargaining -09
Vissa krig kan man helt enkelt inte vinna. Myggorna i P.V ar som sma terrorister. Jag har bett om fred, viftat med vit flagg, balsamerat mig med myggmedel och tigerbalsam. Jag har verkligen gjort allt och det hjalper inte. Jag har gett upp och later de harja fritt pa min kropp fran och med nu.
Imorse vid sextiden var jag och Evelina ute och joggade pa risfalten, ungefar samtidigt som mina bekanta vinglade runt svampen i Stockholm. (Vild chansning bara.)
Efter det frukost, som vanligt risgrot. Gjord pa vatten. Men sedan nagot nytt for mig. Jag fick folja med mamma till marknaden.
Marknaden ar kvinnornas territorium, sarskillt i ottan.
Det ar pa morgonen det galler, da ihandlas allt infor dagens maltider. Det prutas, det diskuteras, skvallras och skrattas. Jag och Yeoun handlade lite mystiska gronsaker, tvattmedel och farsk tobak. Vi tog en paus i kaoset och drack iskaffe, sedan fortsatte vi mot kottstanden. Kott hanteras sa avslappnat har, man letar kottstycke ungefar sasom vi bladdrar bland cd-skivor pa megastore.
Jag har blivit grym pa att pruta. Det finns lite olika strategier. Antingen prutar man med gladje och da gar det ut pa att bara garva sa mycket som mojligt, helst sa att ingen fattar nagonting, det funkar bast utomlands nar man inte kan spraket. Eller sa kan man kora den harda stilen som kvinnorna i Nordafrika, se nonchalant och ointresserad ut och visa absolut inte intresse for den varan du egentligen ar ute efter. Eller om man har gott om tid sa kan man kora den marockanska utmattningsmetoden. Ta garna pa dig skona klader. Det gor inget om du ser lite fattig ut och sedan bosatter du dig helt enkelt i den affaren dar du vill handla. Gor tydligt for handlaren att du har hela dagen pa dig och att du inte kommer lamna hans eller hennes butik forran du ar nojd med priset. De flesta teknikerna harror fran Afrika, Osteruopa och Asien. Vad det galler svenska prutmetoder sa finns det inga, i alla fall vad jag vet. I for sig, jag ska nog gora ett studiebesok i Ostermalmshallen nar jag kommer hem for jag kan tanka mig att folk pa ofvre kan vara lite gnidna da deras vanor sallan ar billiga.
Jag ska hursomhelst prova mina skills pa hotorget.
Hepare!
Imorse vid sextiden var jag och Evelina ute och joggade pa risfalten, ungefar samtidigt som mina bekanta vinglade runt svampen i Stockholm. (Vild chansning bara.)
Efter det frukost, som vanligt risgrot. Gjord pa vatten. Men sedan nagot nytt for mig. Jag fick folja med mamma till marknaden.
Marknaden ar kvinnornas territorium, sarskillt i ottan.
Det ar pa morgonen det galler, da ihandlas allt infor dagens maltider. Det prutas, det diskuteras, skvallras och skrattas. Jag och Yeoun handlade lite mystiska gronsaker, tvattmedel och farsk tobak. Vi tog en paus i kaoset och drack iskaffe, sedan fortsatte vi mot kottstanden. Kott hanteras sa avslappnat har, man letar kottstycke ungefar sasom vi bladdrar bland cd-skivor pa megastore.
Jag har blivit grym pa att pruta. Det finns lite olika strategier. Antingen prutar man med gladje och da gar det ut pa att bara garva sa mycket som mojligt, helst sa att ingen fattar nagonting, det funkar bast utomlands nar man inte kan spraket. Eller sa kan man kora den harda stilen som kvinnorna i Nordafrika, se nonchalant och ointresserad ut och visa absolut inte intresse for den varan du egentligen ar ute efter. Eller om man har gott om tid sa kan man kora den marockanska utmattningsmetoden. Ta garna pa dig skona klader. Det gor inget om du ser lite fattig ut och sedan bosatter du dig helt enkelt i den affaren dar du vill handla. Gor tydligt for handlaren att du har hela dagen pa dig och att du inte kommer lamna hans eller hennes butik forran du ar nojd med priset. De flesta teknikerna harror fran Afrika, Osteruopa och Asien. Vad det galler svenska prutmetoder sa finns det inga, i alla fall vad jag vet. I for sig, jag ska nog gora ett studiebesok i Ostermalmshallen nar jag kommer hem for jag kan tanka mig att folk pa ofvre kan vara lite gnidna da deras vanor sallan ar billiga.
Jag ska hursomhelst prova mina skills pa hotorget.
Hepare!
fredag 6 mars 2009
Assimilerad och oparfymerad
Jag har blivit risnord och fantiserar inte langre om ostfrallor. Jag blir lite som en jury varje gang jag ater ris, jag borjar med att granska konsistens, klibbighet och farg. Jag analyserar kokgrad, sedan kvalitet och smak och slutligen eftersmak. Vi far se om Uncle Bens ens far ga upp pa prispallen nar jag kommer hem till Sverige.
Parfym och lack (ja ni vet lack som man kan ha pa kuvert och julklappar) var tva saker jag ville ta med i min packning till Kambodja, men jag lat faktiskt bli. Jag saknar bada tva, tank att jag visste det!
Jag har nu gatt oparfymerad i snart tva mander, min deo ar tillochmed naturell, jag luktar ingenting. Jag luktar varken gott eller illa. Hur trakigt ar inte det? Nar jag kommer hem ska jag ta pa mig nagon riktigt god parfym. Aah! Till dess har jag en emergencyplan. Jag tankte palla lite jasminblommor och gnugga in mig med, det ar ju nastan som Prada.
Idag ar det fredag, imorgon ar det lordag och pa sondag ar det internationella kvinnodagen. Det kommer bli stahej har, exakt vad vet jag inte an. Jag maste fa tag pa jasminblommor till pa sondag, helt klart, dags att bejaka min kvinnlighet lite.
Sluta vara sa snala och skriv en kommentar!
PUSS O KRAM
Parfym och lack (ja ni vet lack som man kan ha pa kuvert och julklappar) var tva saker jag ville ta med i min packning till Kambodja, men jag lat faktiskt bli. Jag saknar bada tva, tank att jag visste det!
Jag har nu gatt oparfymerad i snart tva mander, min deo ar tillochmed naturell, jag luktar ingenting. Jag luktar varken gott eller illa. Hur trakigt ar inte det? Nar jag kommer hem ska jag ta pa mig nagon riktigt god parfym. Aah! Till dess har jag en emergencyplan. Jag tankte palla lite jasminblommor och gnugga in mig med, det ar ju nastan som Prada.
Idag ar det fredag, imorgon ar det lordag och pa sondag ar det internationella kvinnodagen. Det kommer bli stahej har, exakt vad vet jag inte an. Jag maste fa tag pa jasminblommor till pa sondag, helt klart, dags att bejaka min kvinnlighet lite.
Sluta vara sa snala och skriv en kommentar!
PUSS O KRAM
torsdag 5 mars 2009
Kampuchea
Att slanga upp nagra bilder har pa bloggen ar ju alltid gratispoang, jag har tagit nagra hundra (kanske nastan tusen) bilder med min kamera.
Jag gillar min Casio Exilim med 5 megapixlar. Men sa haromdagen kommer Sony med sin nyinkopta digitalkamera hangandes runt halsen ( som en sann japan). 13,2 mexapixlar!!
Helt plotsligt kanns det som om man har synfel nar man tittar pa mina bilder. Hans bilder ser ju levande ut i jamforelse med mina. Darfor blir det inga bilder idag, kanske imorgon nar mitt sjalvfortroende repat sig lite!
Jag har massa spannade toabilder att visa, toabyggandet ar paborjat och faktiskt nastintill avslutat. Vi ligger lite fore planerna om man sager sa, jag/vi hade beraknat att vi skulle bli klara omkring den 26e mars. En liten missbedomning, med tre veckor endast. That s life, sa ser min vardag ut. Manniskor med kontrollbehov bor inte resa hit.
Jag har utvecklat ett sojaberoende. Det ar inte sa allvarligt. Min mamma Yeoun lagar ju all mat jag ater, for det mesta ar det fisk och soppor som galler. Ibland gor hon nagot med tofu. Jag gillar tofu. Sa jag hade en liten tofudiskussion med henne haromdagen och det visade sig att tofu ar bland det billigaste man kan ata. En stor bit pa marknaden kostar runt 800 riel. 4000 riel ar lika mycket som 1$. Overhuvudtaget ar sojabonan en del av den kambodjanska vardagen, den finns liksom alltid med pa ett horn, ovasett vad man an gor.
Det finns en kvinna som bor tva kvarter ifran mig som gor sojamjolk. Varje dag pa eftermiddagen brukar jag cykla dit och kopa en liten pase. Har far man takeawaydricka i sma fryspasar med sugror.
4000 riel har forovrigt varit lika mycket som en dollar i many many years som Monica uttrycker det. Medandraord star vaxelkursen fast medan priserna gar upp. Bensinen kostar lika mycket har som hemma i Sverige. Jag forstar inte hur de har rad ibland.
Okej tack for mig, ett abrupt slut denna gang detta for att myggorna festar loss pa mina ben. Vi hade halleregn i forrigar och dagens myggkull ar ovanligt pigg och hungrig.
hej hej...
Jag gillar min Casio Exilim med 5 megapixlar. Men sa haromdagen kommer Sony med sin nyinkopta digitalkamera hangandes runt halsen ( som en sann japan). 13,2 mexapixlar!!
Helt plotsligt kanns det som om man har synfel nar man tittar pa mina bilder. Hans bilder ser ju levande ut i jamforelse med mina. Darfor blir det inga bilder idag, kanske imorgon nar mitt sjalvfortroende repat sig lite!
Jag har massa spannade toabilder att visa, toabyggandet ar paborjat och faktiskt nastintill avslutat. Vi ligger lite fore planerna om man sager sa, jag/vi hade beraknat att vi skulle bli klara omkring den 26e mars. En liten missbedomning, med tre veckor endast. That s life, sa ser min vardag ut. Manniskor med kontrollbehov bor inte resa hit.
Jag har utvecklat ett sojaberoende. Det ar inte sa allvarligt. Min mamma Yeoun lagar ju all mat jag ater, for det mesta ar det fisk och soppor som galler. Ibland gor hon nagot med tofu. Jag gillar tofu. Sa jag hade en liten tofudiskussion med henne haromdagen och det visade sig att tofu ar bland det billigaste man kan ata. En stor bit pa marknaden kostar runt 800 riel. 4000 riel ar lika mycket som 1$. Overhuvudtaget ar sojabonan en del av den kambodjanska vardagen, den finns liksom alltid med pa ett horn, ovasett vad man an gor.
Det finns en kvinna som bor tva kvarter ifran mig som gor sojamjolk. Varje dag pa eftermiddagen brukar jag cykla dit och kopa en liten pase. Har far man takeawaydricka i sma fryspasar med sugror.
4000 riel har forovrigt varit lika mycket som en dollar i many many years som Monica uttrycker det. Medandraord star vaxelkursen fast medan priserna gar upp. Bensinen kostar lika mycket har som hemma i Sverige. Jag forstar inte hur de har rad ibland.
Okej tack for mig, ett abrupt slut denna gang detta for att myggorna festar loss pa mina ben. Vi hade halleregn i forrigar och dagens myggkull ar ovanligt pigg och hungrig.
hej hej...
tisdag 3 mars 2009
200 % Filantrop
Skolka zim skolka let, ungefar som long time no seen fast pa ryska.
Jag har fatt en av de basta komplimangerna nagonsin! Monica sa till mig haromdagen att hon tycker att jag har forandrats pa den korta tiden vi kant varandra. Hon tycker att jag blivit mer "patient" (talmodig).
WOW! Jag har inte direkt arvsanlag for lang stubin. Om man nu far forsvara sig med det genetiska arvet. Jag ar manga ganger valdigt svensk och tom ser ut som varsta supersvennen, men mitt humor och talamod har sina rotter i Polen. Ja, mamma Mariola det ar sant.
Jag ordinerar alla neurotiska sjalar kambodjanskt lantliv. Jag har slutat stalla fragor som WHY, WHEN, HOW?
Min puls gar aldrig over 70 och det kravs krig for att fa mig pa daligt humor. Jag kanske far ta tillbaka de har orden, OK, OBS!! Detta galler bara i Kambodja.
Tidsoptimismen man kan uppleva omkring Medelhavet existerar aven har. Jag kan inte saga om det ar tidsoptimism light eller tidsoptimism regular. Visst, de haller inte pa som greker, italienare och spanjorer men de ar nog hack i hal.
Jag fattar nu varfor jag inte hittar utbrandhet och stress i min Khmer Dictionary.
Detta med att komma efter utsatt tid forstod jag ratt snabbt och det var nog det forsta jag anammade. Men jag gor det uppenbarligen inte lika snyggt som kambodjanerna sjalva och valjer helt fel tillfallen. Det finns tydligen osynliga regler for nar man kan dyka upp sent och hur sen man kan vara utan att vara "impolite". Ursakta min Victoria Silvstedt svenska dar jag slanger inte engelska ord da och da, jag gor mig inte till. Faktum ar att jag pratar nagon katastrofblandning av svenska/engelska/khmer. Jag haller forresten pa och smider planer sa fort jag far lite ledig tid.
De handlar om allt fran sommarjobb, till var jag ska bo nar jag kommer hem, till hur jag ska bli utrikesminister i Sverige, till snabbaste och basta sattet att lara sig ryska och khmer, om jag ska starta en business nar jag kommer hem. Jag har kommit pa en genial ide!
Jag och Monica har oxa brainstormat. Monica ar klipsk som fa och en tuff forhandlare. Jag ar oerhort stolt over henne och skulle inte bli forvanad om hon blir Kambodjas president en vacker dag.
Detta ar ingen karleksforklaring till henne men visst far man en speciell relation till en manniska och man umgas sa tight som vi faktiskt gor. The dreamteam!
Jag vet att jag skriver hur osammanhangade som helst men det ar sa det ser ut i min hjarna just nu, massa tankar, kanslor och idéer svischar forbi precis helatiden. Och det vore helt enkelt inte akta om jag satt och skrev efter Nordstedts grammatiska, med rubrik, inledning, rod trad, brodtext ochsavidare...
Jag undrar ibland om jag ar helt galen eller om jag "hittat" mig sjalv. Jag vet iaf att ar 2008 var det samsta i mitt liv och jag vet att jag alskar livet! HAHA fan vad skont, jag alskar livet, jag alskar livet, jag alskar livet!
PUSSAR till Sverige!
Jag har fatt en av de basta komplimangerna nagonsin! Monica sa till mig haromdagen att hon tycker att jag har forandrats pa den korta tiden vi kant varandra. Hon tycker att jag blivit mer "patient" (talmodig).
WOW! Jag har inte direkt arvsanlag for lang stubin. Om man nu far forsvara sig med det genetiska arvet. Jag ar manga ganger valdigt svensk och tom ser ut som varsta supersvennen, men mitt humor och talamod har sina rotter i Polen. Ja, mamma Mariola det ar sant.
Jag ordinerar alla neurotiska sjalar kambodjanskt lantliv. Jag har slutat stalla fragor som WHY, WHEN, HOW?
Min puls gar aldrig over 70 och det kravs krig for att fa mig pa daligt humor. Jag kanske far ta tillbaka de har orden, OK, OBS!! Detta galler bara i Kambodja.
Tidsoptimismen man kan uppleva omkring Medelhavet existerar aven har. Jag kan inte saga om det ar tidsoptimism light eller tidsoptimism regular. Visst, de haller inte pa som greker, italienare och spanjorer men de ar nog hack i hal.
Jag fattar nu varfor jag inte hittar utbrandhet och stress i min Khmer Dictionary.
Detta med att komma efter utsatt tid forstod jag ratt snabbt och det var nog det forsta jag anammade. Men jag gor det uppenbarligen inte lika snyggt som kambodjanerna sjalva och valjer helt fel tillfallen. Det finns tydligen osynliga regler for nar man kan dyka upp sent och hur sen man kan vara utan att vara "impolite". Ursakta min Victoria Silvstedt svenska dar jag slanger inte engelska ord da och da, jag gor mig inte till. Faktum ar att jag pratar nagon katastrofblandning av svenska/engelska/khmer. Jag haller forresten pa och smider planer sa fort jag far lite ledig tid.
De handlar om allt fran sommarjobb, till var jag ska bo nar jag kommer hem, till hur jag ska bli utrikesminister i Sverige, till snabbaste och basta sattet att lara sig ryska och khmer, om jag ska starta en business nar jag kommer hem. Jag har kommit pa en genial ide!
Jag och Monica har oxa brainstormat. Monica ar klipsk som fa och en tuff forhandlare. Jag ar oerhort stolt over henne och skulle inte bli forvanad om hon blir Kambodjas president en vacker dag.
Detta ar ingen karleksforklaring till henne men visst far man en speciell relation till en manniska och man umgas sa tight som vi faktiskt gor. The dreamteam!
Jag vet att jag skriver hur osammanhangade som helst men det ar sa det ser ut i min hjarna just nu, massa tankar, kanslor och idéer svischar forbi precis helatiden. Och det vore helt enkelt inte akta om jag satt och skrev efter Nordstedts grammatiska, med rubrik, inledning, rod trad, brodtext ochsavidare...
Jag undrar ibland om jag ar helt galen eller om jag "hittat" mig sjalv. Jag vet iaf att ar 2008 var det samsta i mitt liv och jag vet att jag alskar livet! HAHA fan vad skont, jag alskar livet, jag alskar livet, jag alskar livet!
PUSSAR till Sverige!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)