Khmer botox

Trots oronproppar djupt forankrade i trumhinnornas botten vaknar jag av hundarnas kakafoni, de skaller i kanon, den ena byrackan efter den andra, kvarter efter kvarter.

Klockan ar 03.00

Jag lossar min svettiga hud fran bastmattans plastiga fibrer, rullar over till andra sidan och forsoker somna om, det gar inte. Jag kanner en stickande kansla i min overlapp, kanner forsiktigt efter.

- SHIT, den ar ju asstor!

Fingrar efter min kamera som jag forovrigt alltid har inom en armlangds rackhall, som den scoopstinne paparazzifotograf jag blivit.

Som om det inte vore nog med dubbla diarrér, lite kulturchock och en miljon myggbett ska jag aven behova ga runt och se ut som sjalvaste Linda Rosing?!?

Det ar ju alltid kul att man kan gladja, Soya fick andnod nar hon sag mig, och familjen har jag aldrig sett sa glad forr. De undrar val hur det gar for mig egentligen, i torsdags lag jag utslagen i sangen hela dagen, misstanker att det var det bubbliga och overjasta palmvinet jag tvingades smaka pa nar vi var vid den vietnamesiska gransen. Drick aldrig palmvin sager jag bara, det ar lika upphetsande som jast upplost i vatten.

Naval, sahar ser jag ut idag, tur att det ar helgdag har i Kambodja och jag slipper visa mig bland folk. Jag hoppas och ber till Gud att detta gar over. De sma fantasier jag haft om fylliga, yppiga lappar ar franochmed nu borta, fy fan vad fult.

Skitsamma, jag far val smeta pa lite lappglans, hissa upp tuttarna och latsas som att jag ska se ut sahar tills det gar over.

Hans, Eva eller nagon annan medicinskt kunnig vad har hant?