Jag hade en gang ett talamod

Ledig idag, skont forvisso, men gud vad jag skulle uppskatta att fa umgas med nagon i min familj eller bara en van, har omgardas jag dygnet runt av manniskor som jag liksom inte kan valja sjalv och fan vad det ar pafrestande, idag har vi iaf varit pa utflykt. Jag var ratt glad och exalterad over det, att fa cykla lite, rora pa mig (blir inte manga steg) packa matsack osv, lagom till att vi kommit igang och cykla och lamnar "staden" mer rattfardigat byn, och jag kanner att vad skont att fa cykla lite, kanna alla ljud forsvinna bakom mig, da ar vi framme, VAAAA??, jag ger upp, de ar ju sa lata i detta land, man kan ju inte kalla en cykeltur pa tio minuter for utflykt?? till raga pa allt sa fick vi inte aka pa egen hand, med vi menar jag saklart mig sjalv och min andra halva Monica Soya + Evelina Skog (den andra svenskan som bor med mig i denna provins) och hennes parkamrat Sony Soy.
Ja vi fick inte aka till denna plats sjalva for det kunde vara "farligt" och det ena med det andra, sa man ar konstant omgardad av minst 5 energiska, meterlanga, volontararbetande, unga, KYA-kambodjaner. KYA ar en NGO (non governmental organisation) som vi liksom samarbetar med och som ar var "host". KYA ar ratt stort i Kambodja och finns i atta olika provinser, det star for Youth Partners in Development. Naval KYA folket som hakade pa oss, tog sjalvfallet sina MOTOS (svenska motsvarigheten til Eu-moppar) hojden av lathet. Naval det var ju tur att sjalva destinationen var en prunkande oas, omgardad av illgrona risfalt, massa sma pittoreska buddhistiska tempel, en riktig TYSTNAD (for forsta gangen jag upplever tystnad sedan jag kom hit) och massa apor. Pappaapor, mammaapor, mamma med minibebisapor, gammal surfarfarapor och hungrig och tjuvaktigapor. Den hoppade ner pa min cykelsadel strackte sig fram mot min cykelkorg och snodde min pase med mango och drog, som jag kampat for att fa tag pa de dar solgula och sota mangofrukterna pa marknaden imorse, man stoter mest pa gron surmango, som fovisso oxo ar god med lite "dip", dippen ar en blandning av socker salt och chili, man doppar nastan all frukt i den dar sur sot salt starka roran.
Jag fick atminstone lite bra kort med min kamera. Efter mangoforlusten satte vi oss vid ett av marmorborden och spelade kambodjanska kortspel, herregud, finns ju ingen logik, 2 ar hogst sager de. Om tva ar hogst da maste ju kung var lagt tanker jag, sa jag lagger kung nar det blir min tur. Hojda ogonbryn och asflabb.

-Juliiiiiaaaaaaaeeee (hur de nu uttalar mitt namn)

What???!!

- Why put king??

Gahh, jag tar fram min handgranat och slanger den pa bordet.... Nej det gjorde jag inte alls men jag hade velat, kung var da ett hogt kort. Inte som jag trodde, att ju hogre desto lagre, mycket gar ut pa att gissa och chansa for mig har i Prey Veng, aven om vi pratar samma sprak, engelska, sa ar det mer regel an undantag att vi forstar varann precis.

Sahar ar det, jag sager inte att jag forstar nar jag inte forstar, men kambodjanerna sager alltid att de forstar, nar dem i sjalva verket inte forstar alls..
Vad som avsags bli ett kort inlagg blev mer ett spygallautlagg, ni i sverige far agera mina terapeuter, haha, nasta gang (eller nastnast gang) ska jag ta upp allt harligt oh positivt jag kanner oxa, jag lovar...

HAHAHAHA
Att skratta hysteriskt ar min overlevnadsstrategi har.

Puss alla!