Del ett är slut och del två börjar nu, med å ä och ö:n.
Jag har firat påsk, lagat massa mat till tjocka släkten, besvarat Monicas många och roliga frågor om Sverige och tagit många och långa andetag frisk och kall luft på Gotland.
Snart har jag varit en vecka i Sverige och jag går fortfarande runt och ler mot främlingar på stan. Jag vägrar ge efter. Jag fattar att det är kallt ibland, och att livet suger när man missar tunnelbanan men hur kan ett leende sitta så långt in?!? Inte fan behöver jag var lesbisk eller obehaglig bara för att jag ler mot någon jag inte känner. Vi får se hur länge jag orkar.
Jag och Monica är hemma i Stockholm för att byta flip flops mot converse. På tisdag tar vi tåget till Växjö. Vi har just fått reda på att vårt nya hem är ett kollektiv mitt i stan. Ett kollektiv med barnfamiljer, ungdomar och studenter. Det är allt jag vet än så länge.
Det här kan bli riktigt kul..
måndag 13 april 2009
söndag 5 april 2009
surrealissssstiskt
Hello, please come again.
Tiden rinner ivag och barnen blir stora, oj oj! Dags for mig att skramla ihop mina svettiga fralsningsklader. Jag har gatt runt i langa kjolar och frikyrkliga langarmade trojor + mitt kors runt halsen i 2,5 mander. Haha blir sa trott pa mig sjalv ibland.
Jag mar fint. Jag har akt runt pa mototuk i Phnom Penh hela formidaggen och fixat de sista sakerna innan avresan och hemresan.
Min packning ar inte professionell, jag ser ut som en nomad, zigenare eller hej kom och hjalp mig.
Planet gar atta ikvall, jag landar pa Arlanda pa mandag morgon. Jo jag har lyckats tappa en till feleton.
Ses snart!
Tiden rinner ivag och barnen blir stora, oj oj! Dags for mig att skramla ihop mina svettiga fralsningsklader. Jag har gatt runt i langa kjolar och frikyrkliga langarmade trojor + mitt kors runt halsen i 2,5 mander. Haha blir sa trott pa mig sjalv ibland.
Jag mar fint. Jag har akt runt pa mototuk i Phnom Penh hela formidaggen och fixat de sista sakerna innan avresan och hemresan.
Min packning ar inte professionell, jag ser ut som en nomad, zigenare eller hej kom och hjalp mig.
Planet gar atta ikvall, jag landar pa Arlanda pa mandag morgon. Jo jag har lyckats tappa en till feleton.
Ses snart!
söndag 22 mars 2009
Fran det en till det andra
Inte ett ord pa flera dagar, desto mer skrivande i dagboken och tjattrande med Evelina pa mitt fik.
Sahar i sluttampen av allt nar varken projekt eller jobb upptar dagarna har jag haft desto mer tid till att sitta pa mitt kaffestalle vid "strandpromenaden" mindre glamorost och rattvist kallat - flodkanten.
Dagarna startar ratt tidigt, jag vaknar strax efter fem, dag efter dag - utan vackarklocka. Tar ett varv runt risfalten och vattendragen, ser solen klattra upp som en stor orange apelsin. Total tystnad, som pa nar pa nagra risfaltsarbetare eller fiskare som ropar Barang efter mig.
Barang betyder fransman. Alla som ar vita far heta barang, jag heter antingen barang eller tom. Tom betyder stor pa khmer. Riktigt harligt ar det nar man far dubbelnamn, Barang-Tom. Stor vit utlanning, jo men visst, hur skulle det se ut om vi skrek typ harig svartskalle efter nagon invandrare eller arabisk turist i Sverige?
Nu vet jag att det inte ar med onda avsikter de kallar mig sa, en del har faktiskt aldrig eller endast pa hall sett en vit manniska i verkligheten. Jag bjuder pa det.
Jag(och ibland Evelina) spenderar formiddagarna pa kafet, sakert tva tre timmar innan lunch sitter jag dar och skriver eller bara tanker. Hur lyxigt ar inte det, att bara ha mojligheten att kunna sitta och spendera flera timmar om dagen till att filosofera. Det hander inte i Stockholm. Dar ar jag sallan om ens aldrig i sadan sinnesstammning att jag skulle kunna sitta i timmar och gora ingenting. Jag kanner mig nastan lyckligt lottad att jag har mojligheten att kunna agna sa mycket tid at just ingenting.
Mina kanselsprot har vuxit sedan jag kom hit och jag vet att jag pratar mycket om just kanslor. Jag blottar mina tankar har helt oppet - pa vinst eller forlust, men jag har kommit forbi den tiden da jag orkar bry mig om hur jag uppfattas eller vad folk ska tycka och tanka.
FEST
Fran det ena till det andra - igar var det partaj. Sony och Evelinas familj hade fodelsedagsfest for sina barn. Mer bara en officiell anledning till att fa stalla till med fest.
Losogonfransar, sminkade nunor, paljetter och glitter, hog (skranig) musik. Mycket god mat, grillade djur, japansk öl med isbitar och massa dans.
Kambodjansk dans ar ratt monoton och det finns vissa stegkombinationer som galler och det som varierar ar val takten. Det ar hursomhelst skitkul och det dansas en hel del.
Om navet pa svenska partyn ar alkohol sa ar det defintivt dans har. Sjalvklart sag jag fram emot en och annan ol. Alkohol ar inget vardagsinslag, om an forekommer det mer an vad man kan tro. Fast jag har fatt uppfattningen att alkohol hor mer till fest an vardag har - till skillnad fran Sverige. Jag har varken sett min vardmamma eller pappa varva ner med ett glas risvin efter jobbet.
Kvallen forflot och slutade i kambodjanska matt mätt i skandal. Jag kande ett litet tag att mina jamnariga tjejer var alldeles for praktiga och hade darfor tankt ut nagot som kunde krydda till det litet. Men jag behovde aldrig iscensatta mina plan for de klarade det fint sjalva. Jag namner inga namn men det var INTE nagon av "oss" fran YPD som akte "slalom" hem pa sin moped.
Ibland tycker jag vissa saker ar tamligen skenheliga, kvinnor ska fora sig pa ett visst satt, inte prata for mycket och skratta for hogt. Alkohol och cigaretter ar forpassat till mannen - visst i teorin och i den basta av varldar kan det vara sa. Igar fick jag i sa fall se "undantaget". Sjalvklart och det vill jag poangtera ror sig det jag sag igar inte om en "svensk fylla", redloshet osv... vi pratar kanske om nagon klunk for mycket, men anda.
Nagonstans kandes det skont att vara en BARANG-TOM med total control just igar, for det verkar finnas nagon overgripande bild om att vi vita tjejer skulle "disobey all the rules".
Vi var hemma "sent" igarkvall, strax efter tio, sa idag ar man lite trott. Detta ar en av alla saker jag gillar med Kambodja, har borjar allt i tid och slutar i tid.
Sa mina vanner i fortsattningen kommer jag lagga ner all verksamhet innan midnatt, haha. I promise!
Ha en skon sondag!
Sahar i sluttampen av allt nar varken projekt eller jobb upptar dagarna har jag haft desto mer tid till att sitta pa mitt kaffestalle vid "strandpromenaden" mindre glamorost och rattvist kallat - flodkanten.
Dagarna startar ratt tidigt, jag vaknar strax efter fem, dag efter dag - utan vackarklocka. Tar ett varv runt risfalten och vattendragen, ser solen klattra upp som en stor orange apelsin. Total tystnad, som pa nar pa nagra risfaltsarbetare eller fiskare som ropar Barang efter mig.
Barang betyder fransman. Alla som ar vita far heta barang, jag heter antingen barang eller tom. Tom betyder stor pa khmer. Riktigt harligt ar det nar man far dubbelnamn, Barang-Tom. Stor vit utlanning, jo men visst, hur skulle det se ut om vi skrek typ harig svartskalle efter nagon invandrare eller arabisk turist i Sverige?
Nu vet jag att det inte ar med onda avsikter de kallar mig sa, en del har faktiskt aldrig eller endast pa hall sett en vit manniska i verkligheten. Jag bjuder pa det.
Jag(och ibland Evelina) spenderar formiddagarna pa kafet, sakert tva tre timmar innan lunch sitter jag dar och skriver eller bara tanker. Hur lyxigt ar inte det, att bara ha mojligheten att kunna sitta och spendera flera timmar om dagen till att filosofera. Det hander inte i Stockholm. Dar ar jag sallan om ens aldrig i sadan sinnesstammning att jag skulle kunna sitta i timmar och gora ingenting. Jag kanner mig nastan lyckligt lottad att jag har mojligheten att kunna agna sa mycket tid at just ingenting.
Mina kanselsprot har vuxit sedan jag kom hit och jag vet att jag pratar mycket om just kanslor. Jag blottar mina tankar har helt oppet - pa vinst eller forlust, men jag har kommit forbi den tiden da jag orkar bry mig om hur jag uppfattas eller vad folk ska tycka och tanka.
FEST
Fran det ena till det andra - igar var det partaj. Sony och Evelinas familj hade fodelsedagsfest for sina barn. Mer bara en officiell anledning till att fa stalla till med fest.
Losogonfransar, sminkade nunor, paljetter och glitter, hog (skranig) musik. Mycket god mat, grillade djur, japansk öl med isbitar och massa dans.
Kambodjansk dans ar ratt monoton och det finns vissa stegkombinationer som galler och det som varierar ar val takten. Det ar hursomhelst skitkul och det dansas en hel del.
Om navet pa svenska partyn ar alkohol sa ar det defintivt dans har. Sjalvklart sag jag fram emot en och annan ol. Alkohol ar inget vardagsinslag, om an forekommer det mer an vad man kan tro. Fast jag har fatt uppfattningen att alkohol hor mer till fest an vardag har - till skillnad fran Sverige. Jag har varken sett min vardmamma eller pappa varva ner med ett glas risvin efter jobbet.
Kvallen forflot och slutade i kambodjanska matt mätt i skandal. Jag kande ett litet tag att mina jamnariga tjejer var alldeles for praktiga och hade darfor tankt ut nagot som kunde krydda till det litet. Men jag behovde aldrig iscensatta mina plan for de klarade det fint sjalva. Jag namner inga namn men det var INTE nagon av "oss" fran YPD som akte "slalom" hem pa sin moped.
Ibland tycker jag vissa saker ar tamligen skenheliga, kvinnor ska fora sig pa ett visst satt, inte prata for mycket och skratta for hogt. Alkohol och cigaretter ar forpassat till mannen - visst i teorin och i den basta av varldar kan det vara sa. Igar fick jag i sa fall se "undantaget". Sjalvklart och det vill jag poangtera ror sig det jag sag igar inte om en "svensk fylla", redloshet osv... vi pratar kanske om nagon klunk for mycket, men anda.
Nagonstans kandes det skont att vara en BARANG-TOM med total control just igar, for det verkar finnas nagon overgripande bild om att vi vita tjejer skulle "disobey all the rules".
Vi var hemma "sent" igarkvall, strax efter tio, sa idag ar man lite trott. Detta ar en av alla saker jag gillar med Kambodja, har borjar allt i tid och slutar i tid.
Sa mina vanner i fortsattningen kommer jag lagga ner all verksamhet innan midnatt, haha. I promise!
Ha en skon sondag!
tisdag 17 mars 2009
Kollokock
Hej allihopa!
Detta ar en utlysning...
Som volontar drar jag inte in mycket till huskassan och nar jag kommer hem och ar klar med YPD ar det juni och sommar. Jag har borjat fundera over jobb och surfar runt lite pa AMS m.m
Kollokock? Jungman?
Jag kan tanka mig vadsomhelst. Om det ar nagon som vet nagot, hor nagot eller har nagon idé.
Skicka garna ett mail.
julieta113@yahoo.se
Detta ar en utlysning...
Som volontar drar jag inte in mycket till huskassan och nar jag kommer hem och ar klar med YPD ar det juni och sommar. Jag har borjat fundera over jobb och surfar runt lite pa AMS m.m
Kollokock? Jungman?
Jag kan tanka mig vadsomhelst. Om det ar nagon som vet nagot, hor nagot eller har nagon idé.
Skicka garna ett mail.
julieta113@yahoo.se
Lurtupp
Under ett eftermiddagsmote pa KYA. Vada jag ar ju anda volontar!? Bildbevis maste anda ses som ganska starka, fast jag maste papeka att detta var innan jag borjade sova middag. Det gor jag nu, varje dag, varmen ar olidlig sahar mitt i sommaren. Det ar sakert fyrtio grader i skuggan och fuktigt, varenda dag.
söndag 15 mars 2009
lördag 14 mars 2009
Langlasning
Jag ligger faktiskt i forhandling med en kvinna pa marknaden. Det var darfor jag var tvungen att ga dit idag. For att eventuellt avsluta en pagaende prutning pa ett par paprikaroda shorts. Detta ar en ny obeprovad strategi, att arbeta och pruta langsiktigt. Mest for nojes skull.
Jag har aldrig, till min bankmammas fortret, varit sarskilt bra pa att halla hart i pengar. Kvinnan pa marknaden har hursomhelst begart fem dollar. Jag skrockade hogt skakandes pa huvudet nar hon forst sa priset.
-Okej, fem dollar ar taget, men da vill jag ha dem i en Nk-pase.
-De ar tyvarr slut. 5 dollar och jag skickar med ett smakprov pa en ny rissort.
Jag gav henne mitt mest misstrostande ansiktsuttryck. Tank er en appelkindad kvinna med yllesjal i nagon avlagsen by i ett kommunistiskt Sovjet. Exakt sa lidande forsokte jag se ut.
Detta var i torsdags, hon kan omojligt ha glomt mig.
Ja, jag ser konsumtion och shopping som ren forstroelse. Som ni marker har manader i ett U-land inte helt utrotat mina begar.
Dock har min syn och perspektivet till alla masten och habegar forandrats. Egentligen ar allting valdigt enkelt och ingen nyhet ens for mig.
Om man laser mellan raderna sa ar foljande stycke egentligen bara en bortforklaring for ytterligare konsumtion. :)
De har paprikashortsen vill jag inte ha for att jag lockats av nagon reklam eller for att jag prompt vill ha nagot rott att fylla ut min garderob med.
Jag behover verkligen ett par shorts for att min packning hit inte var optimal. For mycket langkjolar och for lite bekvama shorts helt enkelt, men nu tanker jag bara kopa om det ar till ratt pris.
Jag har aldrig, till min bankmammas fortret, varit sarskilt bra pa att halla hart i pengar. Kvinnan pa marknaden har hursomhelst begart fem dollar. Jag skrockade hogt skakandes pa huvudet nar hon forst sa priset.
-Okej, fem dollar ar taget, men da vill jag ha dem i en Nk-pase.
-De ar tyvarr slut. 5 dollar och jag skickar med ett smakprov pa en ny rissort.
Jag gav henne mitt mest misstrostande ansiktsuttryck. Tank er en appelkindad kvinna med yllesjal i nagon avlagsen by i ett kommunistiskt Sovjet. Exakt sa lidande forsokte jag se ut.
Detta var i torsdags, hon kan omojligt ha glomt mig.
Ja, jag ser konsumtion och shopping som ren forstroelse. Som ni marker har manader i ett U-land inte helt utrotat mina begar.
Dock har min syn och perspektivet till alla masten och habegar forandrats. Egentligen ar allting valdigt enkelt och ingen nyhet ens for mig.
Om man laser mellan raderna sa ar foljande stycke egentligen bara en bortforklaring for ytterligare konsumtion. :)
De har paprikashortsen vill jag inte ha for att jag lockats av nagon reklam eller for att jag prompt vill ha nagot rott att fylla ut min garderob med.
Jag behover verkligen ett par shorts for att min packning hit inte var optimal. For mycket langkjolar och for lite bekvama shorts helt enkelt, men nu tanker jag bara kopa om det ar till ratt pris.
- Jag handlar som en medveten handling, till ett rimligt och numer lagre reservationspris och har sedan jag insett min frihet i att handla blivit mer priskanslig.
Wow! Detta later som en sann ekonom. I Sverige bottnar jag knappt i alla behov. Det ar senaste jeanstrenden, kafét med den basta espresson, aftonbladets bast i test handkram, skaffa getingmidja till midsommar, sa lindar du drommannen runt ditt lillfinger osv osv...
Jag skrattar nar jag skriver det har. Det har ar ju inget frammande for nagon (i min alder) i Sverige. Vem och vad ar det som skapar alla dessa behov? Ar det var fafanga eller bekvamligheten i vara liv som inbillar oss att detta ar saker som maximerar var lycka?
Jag tror det. Vi och vara problem har blivit sa triviala sa att vi har tid och ork och pengar ocksa for den delen, till att ge vara liv denna ytterligare mening.
Vem bryr sig om market pa sina jeans nar vardagen handlar om att jobba ihop pengar till mat for att ha tillrackligt med energi for att orka kliva upp till jobbet nasta dag? Nu drar jag det extremt langt med just detta exempel. Men hur kommer det sig egentligen att vi inbillar oss och forknippar materiella ting med lycka?
Jag ar sjalv en av dem som kunnat shoppa mig lyckligare. Vi ar alla fria att lagga vara pengar pa det vi finner viktigt. Jag har i min lordagsfilosofi kommit fram till att jag ska omfordela mina utgifter. Jag kommer i fortsattningen referera till mitt liv som f.Kr och ef.Kr.
Fore Kambodja-resan och Efter Kambodja-resan.
En sak som ar sann ar att de manniskor som imponerar pa mig ar inte de med det senaste och dyraste. Jag fascineras av de som tar till vara pa det de verkligen har och inte lever i excess. I Sverige maste ingen nagot for ren och skar overlevnads skull. Det gar att stampla sig livet igenom pa bidrag om man vill.
Nar jag tanker pa folk som lever sa som man borde enligt mig kommer jag att tanka pa min fore detta kollega pa NK. Jag ar overtygad om att Ericas badrumsskap bara innehaller det som verkligen behovs. Typ en ansiktskram, lite tops, en pincett, nagelsax, tval, tandkram, tandborste, lite smink och en god parfym. Hennes garderob ar sakerligen inte heller som en basar. Hon tar verkligen till vara pa det hon har. Aven fast hon kan proppa sitt badrum fullt med alla de senaste anti-rynkkramerna sa gor hon inte det.
Erica Reents snygg, ren, frasch och cool som fa. Nar jag blir 40 ska jag bli som hon.
Forhoppningsvis ar slit och slangtrenden bara 2000-talets fluga. Men jag ar inte saker pa det. For min del ska jag bega mitt "forsta" trendbrott och sluta upp med okontrollerade impulskop.
I hostas nar jag aterigen flyttade hem till min mamma konstaterade hon att jag agde 28 par jeans. F.Kr tyckte jag inte att det var nagot allvarligt och forklarade snabbt bort mig. Anda kopte jag sa sent som i januari F.Kr ett nytt par Acnejeans. Fan det borde vara kriminellt. Jag borde domas till 5 ars konsumtionsforbud. Och anda kanner jag bade tjejer och killar som ar langt varre an jag. Vi pratar om mojliga livstidsstraff.
Det kan lata som om jag inte forran nu kommit fram till dessa insikter. Riktigt sa ar det inte. Jag har varit "lite" medveten om att jag levt i excess. Ungefar varje gang jag oppnat mitt badrums- eller kylskap.
Men om vi sager som sa, det ar inte forran nu jag ar redo att forandra mitt beteende. Det gar dock inte att forneka att vi alla ar i behov av en "quick-fix" ibland. Manniskan gillar helt enkelt genvagar.
Om exakt tva manader fyller jag 24 och det jag skriver har galler bara for mig. Jag har inte levt jattelange och inte heller tjanat snormycket pengar men jag har kommit underfund med att detta inte ar en livsstil som haller for mig.
Ar det inte for forutsagbart att jag skulle komma pa detta som volontar under min Kambodjaresa?
Det ar lordag igen och jag sitter pa mitt kafé. Det ar uteslutande uniformskladda militarer och poliser som sitter har och dricker iskaffe idag. Jag rakar vara den enda kvinnan bland gasterna fast det beror mest pa att det ar morgon och rusningstid inne pa marknaden. Marknaden ar verkligen Prey Vengs egna matriarkat.
Det ar och har de senaste dagarna varit lite speciell stamning i Prey Veng. De aker runt militar och poliskonvojer pa vagarna. Stora svarta Lexus-jeepar med tonade rutor kors av folk fran Phnom Penh, folk med lite "power". Man ser mer militarkladda man an vad man brukar. Det hanger verkligen nagot i luften. Min pappa, Vutha som jag inte berattat sa jattememycket om ar militar. Haromdagen berattde han att han formodligen kommer skickas till Preah Vihear i slutet av mars.
Preah Vihear ar ett tempelomrade som ligger i gransomradet mellan Thailand och Kambodja. Det har inte skrivits sa jattemycket om det i svensk media men det handlar i alla fall om en gammal tvist om templena som blossat upp panytt igen 2008.
Relationen till Thailand ar generellt satt infekterad. Just detta handlar om vem de tusenariga templena tillhor. 1962 fastslog Haagdomstolen att de ligger pa Kambodjansk mark. Trots detta har det under langa perioder varit omojligt att besoka templena p.g.a. krig och oroligheter.
Lagom till att saker och ting verkade ha lugnat ner sig tog det fart igen i juli forra aret da UNESCO listade Preah Vihear pa sin varldsarvslista. Nagra thailandska demonstranter tog sin in pa omradet for att hissa thailandsk flagg. Darpa har stridigheterna varit igang. Min pappa ska inte dit och pa nagot satt kriga utan vad jag forstatt det som handlar det om en vaktavlosning. Prey Veng Province skickar imorgon ivag 250 man till omradet, samtidigt som andra mannar far aka hem. Hursomhelst kanns det av. Det var sagt i slutet av mars men blir av redan imorgon.
Vi hade lite avskedsparty igar, dvs slaktade en hona, drack ol med is och at med pinnar pa overvaningen. Till vardags ater vi nere i "koket" med sked och gaffel. Aven om han inte ska dit och strida sa kanns det lite vemodigt. Yeoun blir ensam hemma med huset och alla fyra barnen till juli manad. Jag och Monica aker ju om bara tva veckor. That's life, jag hade lite bilder att slanga upp men mina kamerabatterier tog just slut.
Lunchdags for mig!
Det ar och har de senaste dagarna varit lite speciell stamning i Prey Veng. De aker runt militar och poliskonvojer pa vagarna. Stora svarta Lexus-jeepar med tonade rutor kors av folk fran Phnom Penh, folk med lite "power". Man ser mer militarkladda man an vad man brukar. Det hanger verkligen nagot i luften. Min pappa, Vutha som jag inte berattat sa jattememycket om ar militar. Haromdagen berattde han att han formodligen kommer skickas till Preah Vihear i slutet av mars.
Preah Vihear ar ett tempelomrade som ligger i gransomradet mellan Thailand och Kambodja. Det har inte skrivits sa jattemycket om det i svensk media men det handlar i alla fall om en gammal tvist om templena som blossat upp panytt igen 2008.
Relationen till Thailand ar generellt satt infekterad. Just detta handlar om vem de tusenariga templena tillhor. 1962 fastslog Haagdomstolen att de ligger pa Kambodjansk mark. Trots detta har det under langa perioder varit omojligt att besoka templena p.g.a. krig och oroligheter.
Lagom till att saker och ting verkade ha lugnat ner sig tog det fart igen i juli forra aret da UNESCO listade Preah Vihear pa sin varldsarvslista. Nagra thailandska demonstranter tog sin in pa omradet for att hissa thailandsk flagg. Darpa har stridigheterna varit igang. Min pappa ska inte dit och pa nagot satt kriga utan vad jag forstatt det som handlar det om en vaktavlosning. Prey Veng Province skickar imorgon ivag 250 man till omradet, samtidigt som andra mannar far aka hem. Hursomhelst kanns det av. Det var sagt i slutet av mars men blir av redan imorgon.
Vi hade lite avskedsparty igar, dvs slaktade en hona, drack ol med is och at med pinnar pa overvaningen. Till vardags ater vi nere i "koket" med sked och gaffel. Aven om han inte ska dit och strida sa kanns det lite vemodigt. Yeoun blir ensam hemma med huset och alla fyra barnen till juli manad. Jag och Monica aker ju om bara tva veckor. That's life, jag hade lite bilder att slanga upp men mina kamerabatterier tog just slut.
Lunchdags for mig!
fredag 13 mars 2009
R8 5.2 FSI Quattro V10
Idag var vi pa kambodjanska Bygg Ole igen. Vi har 20 $ kvar av vara projektpengar. For de pengarna har vi beslutat att vi ska forstarka och reparera Mrs.Pees house, hus.
Hon ar som jag tidigare namnt toalettrecipent nummer 1. (Chon Art som jag skrev om igar ar nummer 2.)
Pa Bygg Ole handlade vi bambu och palmblad. Bambu for 30 000 riel och palmblad for 24 000 riel, ink. transport. (For den som vill rakna i $ dividera med 4000.)
Jag smasnackade lite med liraren som budade over vart brate till Ms.Pee.
Ni vet branschman emellan, da maste man vaxla nagra ord.
Jo, vi har visst varit i samma bransch! Fraga Pernilla Lippert eller Peter Carlsson.
Ja okej okej min karriar som budbilschauffor var kort, sa kort sa att inte sa manga kanner till den. Men den har existerat. Sanningen och "the extended version" kan jag ta mer privat for den som vill. Jag vill inte aventyra min framtida bilforsakringspremie har pa world wide web.
- Inte sa jattemanga hastkrafter, sager han och tar ett djupt halsbloss. Jag jobbar och kor mest lokalt sa det funkar.
Hon ar som jag tidigare namnt toalettrecipent nummer 1. (Chon Art som jag skrev om igar ar nummer 2.)
Pa Bygg Ole handlade vi bambu och palmblad. Bambu for 30 000 riel och palmblad for 24 000 riel, ink. transport. (For den som vill rakna i $ dividera med 4000.)
Jag smasnackade lite med liraren som budade over vart brate till Ms.Pee.
Ni vet branschman emellan, da maste man vaxla nagra ord.
Jo, vi har visst varit i samma bransch! Fraga Pernilla Lippert eller Peter Carlsson.
Ja okej okej min karriar som budbilschauffor var kort, sa kort sa att inte sa manga kanner till den. Men den har existerat. Sanningen och "the extended version" kan jag ta mer privat for den som vill. Jag vill inte aventyra min framtida bilforsakringspremie har pa world wide web.
- Inte sa jattemanga hastkrafter, sager han och tar ett djupt halsbloss. Jag jobbar och kor mest lokalt sa det funkar.
torsdag 12 mars 2009
It's a secret
Chon Art kan mindre engelska an vad jag kan khmer. Men vi forstar varandra anda. Jag ar helt kar i henne. Hon har lovat att hon ska fixa en man at mig.
Hon ar forresten an av dem som fatt en toalett. Toaletten ar inte sa photogenique sa den far inte vara med. Fast nu ljuger jag. Det ar hennes man som har byggt toaletterna och det ar nastan sa Elle Interior, Plaza Home eller nagon annan fashion police borde gora ett reportage har. Han ar som en kambodjansk McGyver. Fixar allt pa nolltid. Dessutom ar han bara 29 och Chon Art 40. Bra kap!
En kvinnas alder har ar inte sa hemlig som i Europa. Det finns nagra standardfragor som man vanligtvis rakar ut for. Oftast i foljande ordning.
How old are you?
Are you married?
Are you single?
What is your name?
Did you have lunch/breakfast/dinner allready? (Beroende nar pa dygnet sjalva matfragan stalls)
Where do you go?
Den fragan ar en klassiker. Jag svarar alltid secret, haha for de flesta forstar inte vad det betyder. Da kanske de tror att jag ska till secret och som tur ar vet de inte var det ligger. Nu vet ju de flesta i Prey Veng vad secret betyder vid det har laget och har slutat fraga just mig var jag ska. Hahahahaha.
Idag har jag inte gjort asmanga knop, det erkanner jag. Jag ar sa hungrig helatiden, fast hungrig pa ett bra satt. Jag har hittat en ny foreigner-kompis. Jag haffade henne pa cykeln haromdagen. Ni forstar, vi ar inte sa manga vi vita har i Prey Veng. Jag skulle vaga mig pasta att vi ar 8 st.
Jag tog med Carol till koffeinkafét idag. Vi snackar om en veteran i Prey Veng. Hon har varit hemma i Richmond, Virgina, USA tva veckor pa tre ar, haft Denguefeber och pratar khmer. Hon jobbar volontart for MCC har i trakten.
I och med att jag och mitt crew ar klara med toaletterna letar vi nya aventyr. Eventuellt ska vi koka ihop nagot med Carol och hennes organisation redan nasta vecka. En sak vi jobbar hart med just nu ar att fa till ett studiebesok pa fangelset. Det ar inte helt latt men vi kanner en tjej vars snubbe brukar fika med fangelschefen...
So long...
onsdag 11 mars 2009
Mina maximer
For ett par veckor sedan tankte jag skriva om min frustration over kaffekulturen i detta land. Jag tankte riktigt omogna tankar och ville skriva att det de kallar kaffe har skulle kunna klassas som grovt fortal av kaffebonan. Jag tillochmed garvade at att nagon kambodjan pastod sig vara koffeinberoende.
Men sa for ett par dagar sedan var jag och Evelina och fikade pa ett stalle i byn. Vi tog varsin iskaffe. Den forsta va sa pass god sa jag tog en till, vi tjattrade i nagon timme och sen drog jag hem. Jag kande mig plotsligt helt skum, typ som att varlden rorde sig i hundraattio men jag i slowmotion. Jag borjade skaka och kanna hjartklappningar.
Herregud, vad haller min kropp pa med nu tankte jag! Jag lade mig i fosterstallning pa bastmattan och forsokte diagnosticera mig sjalv.
Det tog nagon stund innan jag fattade att jag fatt min forsta overdos av kambodjanskt koffein. Sa har brukade jag ju ha det for jamnan nar jag jobbade pa kafé hemma i Stockholm, nagra espresso sedan var det kort. Jag gar till det dar kaffestallet varje dag nu, jag maste ha mina sma vanor. Just nu ar det iskaffe och grapefrukt. Man kan nastan tro att jag haller pa med nagon form av vasterlandsk diet. Grapefrukten har ar stor som en handboll och inte alls sa sur och bitter som den ar hemma.
Jag har bara 26 dagar kvar i Kambodja. Det kanns ledsamt att behova lamna sa snart, det har kanns hemma nu och jag har borjat kanna mig som en i familjen. Jag alskar ris och tycker livet ar battre utan alla begar och behov som uppstar hemma i Stockholm.
Jag vill inte lata som nagon Moder Teresa wannabe men less is verkligen more. Och jag borjar tillochmed gilla min visdomstand. Kanske borjar jag bli lite vuxen anda?
Vi ses snart!
Och for er som ar mer for att titta pa bilder an att lasa sa ska jag ladda upp nagot snart, jag lovar.
Men sa for ett par dagar sedan var jag och Evelina och fikade pa ett stalle i byn. Vi tog varsin iskaffe. Den forsta va sa pass god sa jag tog en till, vi tjattrade i nagon timme och sen drog jag hem. Jag kande mig plotsligt helt skum, typ som att varlden rorde sig i hundraattio men jag i slowmotion. Jag borjade skaka och kanna hjartklappningar.
Herregud, vad haller min kropp pa med nu tankte jag! Jag lade mig i fosterstallning pa bastmattan och forsokte diagnosticera mig sjalv.
Det tog nagon stund innan jag fattade att jag fatt min forsta overdos av kambodjanskt koffein. Sa har brukade jag ju ha det for jamnan nar jag jobbade pa kafé hemma i Stockholm, nagra espresso sedan var det kort. Jag gar till det dar kaffestallet varje dag nu, jag maste ha mina sma vanor. Just nu ar det iskaffe och grapefrukt. Man kan nastan tro att jag haller pa med nagon form av vasterlandsk diet. Grapefrukten har ar stor som en handboll och inte alls sa sur och bitter som den ar hemma.
Jag har bara 26 dagar kvar i Kambodja. Det kanns ledsamt att behova lamna sa snart, det har kanns hemma nu och jag har borjat kanna mig som en i familjen. Jag alskar ris och tycker livet ar battre utan alla begar och behov som uppstar hemma i Stockholm.
Jag vill inte lata som nagon Moder Teresa wannabe men less is verkligen more. Och jag borjar tillochmed gilla min visdomstand. Kanske borjar jag bli lite vuxen anda?
Vi ses snart!
Och for er som ar mer for att titta pa bilder an att lasa sa ska jag ladda upp nagot snart, jag lovar.
måndag 9 mars 2009
Vagverket
Annu en tand att borsta. Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle fa en visdomstand. Uppenbarligen ar den pavag. Det gor ont och jag ar grinig, egentligen inte sa mycket over att fa en ny tand, utan det ar nog kombinationen av det gor ont och att jag ska skriva en uppsats om Political Obligation. Vad ar ens political obligation och har vi en politisk plikt?
Jag ska forsoka ta reda pa det idag, i 40 graders varme. Enda stallet i hela Prey Veng som har AC ar Tela Mart bensinstation. Undra om jag maste handla bensin for att fa sitta dar? En hutt diesel kanske skulle kunna fa min visdomstand att retirera.
Igar nar jag och Monica var pavag hem fran Internationella kvinnodagsdemonstrationen mot vald mot kvinnor hade den har lastbilen rakat ut for lite otur. Visst finns det alltid de som har det varre an man sjalv. Ta Carl Bildt tex, han kunde inte blogga under hela sin vistelse i Kina bara for att regeringen kontrollerar allt som hander dar och inte minst pa Internet. Jag borde medandraord vara glad over att jag inte ar i Kina och har tandvark.
Jag ska forsoka ta reda pa det idag, i 40 graders varme. Enda stallet i hela Prey Veng som har AC ar Tela Mart bensinstation. Undra om jag maste handla bensin for att fa sitta dar? En hutt diesel kanske skulle kunna fa min visdomstand att retirera.
Igar nar jag och Monica var pavag hem fran Internationella kvinnodagsdemonstrationen mot vald mot kvinnor hade den har lastbilen rakat ut for lite otur. Visst finns det alltid de som har det varre an man sjalv. Ta Carl Bildt tex, han kunde inte blogga under hela sin vistelse i Kina bara for att regeringen kontrollerar allt som hander dar och inte minst pa Internet. Jag borde medandraord vara glad over att jag inte ar i Kina och har tandvark.
De har killarna har nog ingen blogg att bekymra sig over. Jag tyckte synd om dem anda. Inte nog med att deras lastbil knackts och massa rissackar har ramlat ner i floden sa har bron gatt sonder och det kommer de bli botfallda for. Kom igen, Lodbrok brande in i Essingeleden och asamkade skador for nagra miljoner, besattningen ombord fick sakert skadestand, sjukskrivning, professionell terapihjalp, kaffe och kanelbullar efter det.
Men har pa N1, national road nr.1 finns den har mogliga trabron som inte tal ristransport. Hur ska riset nu na ut i folks blodomlopp? Det blev nagra kilometer ko och jag har hittills inte sett nagra skyltar om att tomgangskorning i mer an en minut skulle vara forbjudet.
HOST HOST!
lördag 7 mars 2009
Pro.bargaining -09
Vissa krig kan man helt enkelt inte vinna. Myggorna i P.V ar som sma terrorister. Jag har bett om fred, viftat med vit flagg, balsamerat mig med myggmedel och tigerbalsam. Jag har verkligen gjort allt och det hjalper inte. Jag har gett upp och later de harja fritt pa min kropp fran och med nu.
Imorse vid sextiden var jag och Evelina ute och joggade pa risfalten, ungefar samtidigt som mina bekanta vinglade runt svampen i Stockholm. (Vild chansning bara.)
Efter det frukost, som vanligt risgrot. Gjord pa vatten. Men sedan nagot nytt for mig. Jag fick folja med mamma till marknaden.
Marknaden ar kvinnornas territorium, sarskillt i ottan.
Det ar pa morgonen det galler, da ihandlas allt infor dagens maltider. Det prutas, det diskuteras, skvallras och skrattas. Jag och Yeoun handlade lite mystiska gronsaker, tvattmedel och farsk tobak. Vi tog en paus i kaoset och drack iskaffe, sedan fortsatte vi mot kottstanden. Kott hanteras sa avslappnat har, man letar kottstycke ungefar sasom vi bladdrar bland cd-skivor pa megastore.
Jag har blivit grym pa att pruta. Det finns lite olika strategier. Antingen prutar man med gladje och da gar det ut pa att bara garva sa mycket som mojligt, helst sa att ingen fattar nagonting, det funkar bast utomlands nar man inte kan spraket. Eller sa kan man kora den harda stilen som kvinnorna i Nordafrika, se nonchalant och ointresserad ut och visa absolut inte intresse for den varan du egentligen ar ute efter. Eller om man har gott om tid sa kan man kora den marockanska utmattningsmetoden. Ta garna pa dig skona klader. Det gor inget om du ser lite fattig ut och sedan bosatter du dig helt enkelt i den affaren dar du vill handla. Gor tydligt for handlaren att du har hela dagen pa dig och att du inte kommer lamna hans eller hennes butik forran du ar nojd med priset. De flesta teknikerna harror fran Afrika, Osteruopa och Asien. Vad det galler svenska prutmetoder sa finns det inga, i alla fall vad jag vet. I for sig, jag ska nog gora ett studiebesok i Ostermalmshallen nar jag kommer hem for jag kan tanka mig att folk pa ofvre kan vara lite gnidna da deras vanor sallan ar billiga.
Jag ska hursomhelst prova mina skills pa hotorget.
Hepare!
Imorse vid sextiden var jag och Evelina ute och joggade pa risfalten, ungefar samtidigt som mina bekanta vinglade runt svampen i Stockholm. (Vild chansning bara.)
Efter det frukost, som vanligt risgrot. Gjord pa vatten. Men sedan nagot nytt for mig. Jag fick folja med mamma till marknaden.
Marknaden ar kvinnornas territorium, sarskillt i ottan.
Det ar pa morgonen det galler, da ihandlas allt infor dagens maltider. Det prutas, det diskuteras, skvallras och skrattas. Jag och Yeoun handlade lite mystiska gronsaker, tvattmedel och farsk tobak. Vi tog en paus i kaoset och drack iskaffe, sedan fortsatte vi mot kottstanden. Kott hanteras sa avslappnat har, man letar kottstycke ungefar sasom vi bladdrar bland cd-skivor pa megastore.
Jag har blivit grym pa att pruta. Det finns lite olika strategier. Antingen prutar man med gladje och da gar det ut pa att bara garva sa mycket som mojligt, helst sa att ingen fattar nagonting, det funkar bast utomlands nar man inte kan spraket. Eller sa kan man kora den harda stilen som kvinnorna i Nordafrika, se nonchalant och ointresserad ut och visa absolut inte intresse for den varan du egentligen ar ute efter. Eller om man har gott om tid sa kan man kora den marockanska utmattningsmetoden. Ta garna pa dig skona klader. Det gor inget om du ser lite fattig ut och sedan bosatter du dig helt enkelt i den affaren dar du vill handla. Gor tydligt for handlaren att du har hela dagen pa dig och att du inte kommer lamna hans eller hennes butik forran du ar nojd med priset. De flesta teknikerna harror fran Afrika, Osteruopa och Asien. Vad det galler svenska prutmetoder sa finns det inga, i alla fall vad jag vet. I for sig, jag ska nog gora ett studiebesok i Ostermalmshallen nar jag kommer hem for jag kan tanka mig att folk pa ofvre kan vara lite gnidna da deras vanor sallan ar billiga.
Jag ska hursomhelst prova mina skills pa hotorget.
Hepare!
fredag 6 mars 2009
Assimilerad och oparfymerad
Jag har blivit risnord och fantiserar inte langre om ostfrallor. Jag blir lite som en jury varje gang jag ater ris, jag borjar med att granska konsistens, klibbighet och farg. Jag analyserar kokgrad, sedan kvalitet och smak och slutligen eftersmak. Vi far se om Uncle Bens ens far ga upp pa prispallen nar jag kommer hem till Sverige.
Parfym och lack (ja ni vet lack som man kan ha pa kuvert och julklappar) var tva saker jag ville ta med i min packning till Kambodja, men jag lat faktiskt bli. Jag saknar bada tva, tank att jag visste det!
Jag har nu gatt oparfymerad i snart tva mander, min deo ar tillochmed naturell, jag luktar ingenting. Jag luktar varken gott eller illa. Hur trakigt ar inte det? Nar jag kommer hem ska jag ta pa mig nagon riktigt god parfym. Aah! Till dess har jag en emergencyplan. Jag tankte palla lite jasminblommor och gnugga in mig med, det ar ju nastan som Prada.
Idag ar det fredag, imorgon ar det lordag och pa sondag ar det internationella kvinnodagen. Det kommer bli stahej har, exakt vad vet jag inte an. Jag maste fa tag pa jasminblommor till pa sondag, helt klart, dags att bejaka min kvinnlighet lite.
Sluta vara sa snala och skriv en kommentar!
PUSS O KRAM
Parfym och lack (ja ni vet lack som man kan ha pa kuvert och julklappar) var tva saker jag ville ta med i min packning till Kambodja, men jag lat faktiskt bli. Jag saknar bada tva, tank att jag visste det!
Jag har nu gatt oparfymerad i snart tva mander, min deo ar tillochmed naturell, jag luktar ingenting. Jag luktar varken gott eller illa. Hur trakigt ar inte det? Nar jag kommer hem ska jag ta pa mig nagon riktigt god parfym. Aah! Till dess har jag en emergencyplan. Jag tankte palla lite jasminblommor och gnugga in mig med, det ar ju nastan som Prada.
Idag ar det fredag, imorgon ar det lordag och pa sondag ar det internationella kvinnodagen. Det kommer bli stahej har, exakt vad vet jag inte an. Jag maste fa tag pa jasminblommor till pa sondag, helt klart, dags att bejaka min kvinnlighet lite.
Sluta vara sa snala och skriv en kommentar!
PUSS O KRAM
torsdag 5 mars 2009
Kampuchea
Att slanga upp nagra bilder har pa bloggen ar ju alltid gratispoang, jag har tagit nagra hundra (kanske nastan tusen) bilder med min kamera.
Jag gillar min Casio Exilim med 5 megapixlar. Men sa haromdagen kommer Sony med sin nyinkopta digitalkamera hangandes runt halsen ( som en sann japan). 13,2 mexapixlar!!
Helt plotsligt kanns det som om man har synfel nar man tittar pa mina bilder. Hans bilder ser ju levande ut i jamforelse med mina. Darfor blir det inga bilder idag, kanske imorgon nar mitt sjalvfortroende repat sig lite!
Jag har massa spannade toabilder att visa, toabyggandet ar paborjat och faktiskt nastintill avslutat. Vi ligger lite fore planerna om man sager sa, jag/vi hade beraknat att vi skulle bli klara omkring den 26e mars. En liten missbedomning, med tre veckor endast. That s life, sa ser min vardag ut. Manniskor med kontrollbehov bor inte resa hit.
Jag har utvecklat ett sojaberoende. Det ar inte sa allvarligt. Min mamma Yeoun lagar ju all mat jag ater, for det mesta ar det fisk och soppor som galler. Ibland gor hon nagot med tofu. Jag gillar tofu. Sa jag hade en liten tofudiskussion med henne haromdagen och det visade sig att tofu ar bland det billigaste man kan ata. En stor bit pa marknaden kostar runt 800 riel. 4000 riel ar lika mycket som 1$. Overhuvudtaget ar sojabonan en del av den kambodjanska vardagen, den finns liksom alltid med pa ett horn, ovasett vad man an gor.
Det finns en kvinna som bor tva kvarter ifran mig som gor sojamjolk. Varje dag pa eftermiddagen brukar jag cykla dit och kopa en liten pase. Har far man takeawaydricka i sma fryspasar med sugror.
4000 riel har forovrigt varit lika mycket som en dollar i many many years som Monica uttrycker det. Medandraord star vaxelkursen fast medan priserna gar upp. Bensinen kostar lika mycket har som hemma i Sverige. Jag forstar inte hur de har rad ibland.
Okej tack for mig, ett abrupt slut denna gang detta for att myggorna festar loss pa mina ben. Vi hade halleregn i forrigar och dagens myggkull ar ovanligt pigg och hungrig.
hej hej...
Jag gillar min Casio Exilim med 5 megapixlar. Men sa haromdagen kommer Sony med sin nyinkopta digitalkamera hangandes runt halsen ( som en sann japan). 13,2 mexapixlar!!
Helt plotsligt kanns det som om man har synfel nar man tittar pa mina bilder. Hans bilder ser ju levande ut i jamforelse med mina. Darfor blir det inga bilder idag, kanske imorgon nar mitt sjalvfortroende repat sig lite!
Jag har massa spannade toabilder att visa, toabyggandet ar paborjat och faktiskt nastintill avslutat. Vi ligger lite fore planerna om man sager sa, jag/vi hade beraknat att vi skulle bli klara omkring den 26e mars. En liten missbedomning, med tre veckor endast. That s life, sa ser min vardag ut. Manniskor med kontrollbehov bor inte resa hit.
Jag har utvecklat ett sojaberoende. Det ar inte sa allvarligt. Min mamma Yeoun lagar ju all mat jag ater, for det mesta ar det fisk och soppor som galler. Ibland gor hon nagot med tofu. Jag gillar tofu. Sa jag hade en liten tofudiskussion med henne haromdagen och det visade sig att tofu ar bland det billigaste man kan ata. En stor bit pa marknaden kostar runt 800 riel. 4000 riel ar lika mycket som 1$. Overhuvudtaget ar sojabonan en del av den kambodjanska vardagen, den finns liksom alltid med pa ett horn, ovasett vad man an gor.
Det finns en kvinna som bor tva kvarter ifran mig som gor sojamjolk. Varje dag pa eftermiddagen brukar jag cykla dit och kopa en liten pase. Har far man takeawaydricka i sma fryspasar med sugror.
4000 riel har forovrigt varit lika mycket som en dollar i many many years som Monica uttrycker det. Medandraord star vaxelkursen fast medan priserna gar upp. Bensinen kostar lika mycket har som hemma i Sverige. Jag forstar inte hur de har rad ibland.
Okej tack for mig, ett abrupt slut denna gang detta for att myggorna festar loss pa mina ben. Vi hade halleregn i forrigar och dagens myggkull ar ovanligt pigg och hungrig.
hej hej...
tisdag 3 mars 2009
200 % Filantrop
Skolka zim skolka let, ungefar som long time no seen fast pa ryska.
Jag har fatt en av de basta komplimangerna nagonsin! Monica sa till mig haromdagen att hon tycker att jag har forandrats pa den korta tiden vi kant varandra. Hon tycker att jag blivit mer "patient" (talmodig).
WOW! Jag har inte direkt arvsanlag for lang stubin. Om man nu far forsvara sig med det genetiska arvet. Jag ar manga ganger valdigt svensk och tom ser ut som varsta supersvennen, men mitt humor och talamod har sina rotter i Polen. Ja, mamma Mariola det ar sant.
Jag ordinerar alla neurotiska sjalar kambodjanskt lantliv. Jag har slutat stalla fragor som WHY, WHEN, HOW?
Min puls gar aldrig over 70 och det kravs krig for att fa mig pa daligt humor. Jag kanske far ta tillbaka de har orden, OK, OBS!! Detta galler bara i Kambodja.
Tidsoptimismen man kan uppleva omkring Medelhavet existerar aven har. Jag kan inte saga om det ar tidsoptimism light eller tidsoptimism regular. Visst, de haller inte pa som greker, italienare och spanjorer men de ar nog hack i hal.
Jag fattar nu varfor jag inte hittar utbrandhet och stress i min Khmer Dictionary.
Detta med att komma efter utsatt tid forstod jag ratt snabbt och det var nog det forsta jag anammade. Men jag gor det uppenbarligen inte lika snyggt som kambodjanerna sjalva och valjer helt fel tillfallen. Det finns tydligen osynliga regler for nar man kan dyka upp sent och hur sen man kan vara utan att vara "impolite". Ursakta min Victoria Silvstedt svenska dar jag slanger inte engelska ord da och da, jag gor mig inte till. Faktum ar att jag pratar nagon katastrofblandning av svenska/engelska/khmer. Jag haller forresten pa och smider planer sa fort jag far lite ledig tid.
De handlar om allt fran sommarjobb, till var jag ska bo nar jag kommer hem, till hur jag ska bli utrikesminister i Sverige, till snabbaste och basta sattet att lara sig ryska och khmer, om jag ska starta en business nar jag kommer hem. Jag har kommit pa en genial ide!
Jag och Monica har oxa brainstormat. Monica ar klipsk som fa och en tuff forhandlare. Jag ar oerhort stolt over henne och skulle inte bli forvanad om hon blir Kambodjas president en vacker dag.
Detta ar ingen karleksforklaring till henne men visst far man en speciell relation till en manniska och man umgas sa tight som vi faktiskt gor. The dreamteam!
Jag vet att jag skriver hur osammanhangade som helst men det ar sa det ser ut i min hjarna just nu, massa tankar, kanslor och idéer svischar forbi precis helatiden. Och det vore helt enkelt inte akta om jag satt och skrev efter Nordstedts grammatiska, med rubrik, inledning, rod trad, brodtext ochsavidare...
Jag undrar ibland om jag ar helt galen eller om jag "hittat" mig sjalv. Jag vet iaf att ar 2008 var det samsta i mitt liv och jag vet att jag alskar livet! HAHA fan vad skont, jag alskar livet, jag alskar livet, jag alskar livet!
PUSSAR till Sverige!
Jag har fatt en av de basta komplimangerna nagonsin! Monica sa till mig haromdagen att hon tycker att jag har forandrats pa den korta tiden vi kant varandra. Hon tycker att jag blivit mer "patient" (talmodig).
WOW! Jag har inte direkt arvsanlag for lang stubin. Om man nu far forsvara sig med det genetiska arvet. Jag ar manga ganger valdigt svensk och tom ser ut som varsta supersvennen, men mitt humor och talamod har sina rotter i Polen. Ja, mamma Mariola det ar sant.
Jag ordinerar alla neurotiska sjalar kambodjanskt lantliv. Jag har slutat stalla fragor som WHY, WHEN, HOW?
Min puls gar aldrig over 70 och det kravs krig for att fa mig pa daligt humor. Jag kanske far ta tillbaka de har orden, OK, OBS!! Detta galler bara i Kambodja.
Tidsoptimismen man kan uppleva omkring Medelhavet existerar aven har. Jag kan inte saga om det ar tidsoptimism light eller tidsoptimism regular. Visst, de haller inte pa som greker, italienare och spanjorer men de ar nog hack i hal.
Jag fattar nu varfor jag inte hittar utbrandhet och stress i min Khmer Dictionary.
Detta med att komma efter utsatt tid forstod jag ratt snabbt och det var nog det forsta jag anammade. Men jag gor det uppenbarligen inte lika snyggt som kambodjanerna sjalva och valjer helt fel tillfallen. Det finns tydligen osynliga regler for nar man kan dyka upp sent och hur sen man kan vara utan att vara "impolite". Ursakta min Victoria Silvstedt svenska dar jag slanger inte engelska ord da och da, jag gor mig inte till. Faktum ar att jag pratar nagon katastrofblandning av svenska/engelska/khmer. Jag haller forresten pa och smider planer sa fort jag far lite ledig tid.
De handlar om allt fran sommarjobb, till var jag ska bo nar jag kommer hem, till hur jag ska bli utrikesminister i Sverige, till snabbaste och basta sattet att lara sig ryska och khmer, om jag ska starta en business nar jag kommer hem. Jag har kommit pa en genial ide!
Jag och Monica har oxa brainstormat. Monica ar klipsk som fa och en tuff forhandlare. Jag ar oerhort stolt over henne och skulle inte bli forvanad om hon blir Kambodjas president en vacker dag.
Detta ar ingen karleksforklaring till henne men visst far man en speciell relation till en manniska och man umgas sa tight som vi faktiskt gor. The dreamteam!
Jag vet att jag skriver hur osammanhangade som helst men det ar sa det ser ut i min hjarna just nu, massa tankar, kanslor och idéer svischar forbi precis helatiden. Och det vore helt enkelt inte akta om jag satt och skrev efter Nordstedts grammatiska, med rubrik, inledning, rod trad, brodtext ochsavidare...
Jag undrar ibland om jag ar helt galen eller om jag "hittat" mig sjalv. Jag vet iaf att ar 2008 var det samsta i mitt liv och jag vet att jag alskar livet! HAHA fan vad skont, jag alskar livet, jag alskar livet, jag alskar livet!
PUSSAR till Sverige!
onsdag 25 februari 2009
Knjom smotchet
Vi ar i Siam Reap och bor pa hotell. AC, varmvatten och madrass, det ar for bekvamt for mig men som tur var passade min troliga amoba pa att gora entré igen.
Jag var hos en doktor idag, han var kines och pratade varken khmer, engelska eller svenska heller for den delen. Han klamde pa min handled och sa att jag behovde en "injection".
Injection what??
Nej tack, vi ska till Phnom Penh igen pa fredag och dar finns det fler doktorer. Jag menar detta ar ju numera mitt normaltillstand sa jag kan halla igen, halla ut menade jag saklart.
Jag ar bara sa hungrig. Hungrig hungrig hungrig.
Jag ville bara dela med mig av dagens verklighet utan avsikt att gora en pappa, eventuellt mamma eller annan orolig.
Vi ar ju i Siam Reap, jag har atit kulglass och av misstag varit pa en gaybar. Ja, det finns manga sadana stallen har, med manga unga pojkar och gamla gubbar, och sa jag och Nasrin forstas. HAHA.
Vi turistar ocksa, imorgon ar det Angkor Wat som galler.
Jag ar glad, glad men hungrig....
Jag var hos en doktor idag, han var kines och pratade varken khmer, engelska eller svenska heller for den delen. Han klamde pa min handled och sa att jag behovde en "injection".
Injection what??
Nej tack, vi ska till Phnom Penh igen pa fredag och dar finns det fler doktorer. Jag menar detta ar ju numera mitt normaltillstand sa jag kan halla igen, halla ut menade jag saklart.
Jag ar bara sa hungrig. Hungrig hungrig hungrig.
Jag ville bara dela med mig av dagens verklighet utan avsikt att gora en pappa, eventuellt mamma eller annan orolig.
Vi ar ju i Siam Reap, jag har atit kulglass och av misstag varit pa en gaybar. Ja, det finns manga sadana stallen har, med manga unga pojkar och gamla gubbar, och sa jag och Nasrin forstas. HAHA.
Vi turistar ocksa, imorgon ar det Angkor Wat som galler.
Jag ar glad, glad men hungrig....
söndag 22 februari 2009
Endorfinmaxad
Sorry guys, jag kommer aldrig komma hem till Sverige igen.
Jag har det sa bra!!
PUSS PUSS
Jag har det sa bra!!
PUSS PUSS
fredag 20 februari 2009
Vinden har vant
Jag och Monica ar i Phnom Penh. Vi har fixat de sista formella bitarna med vart projekt och ar darfor lediga. Pa mandag ska vi vara i Siam Reap, da ar det "midcamp". Men strunt i det nu.
Jag ar skitglad. Jag och Monica sov ut idag. V smygat mina flingor med mjolk. Vi letade reda pa en minibuss som kunde ta oss till P.P. Det blev ett avskalat bilskelett. Sidodorren knot de fast med ett rep, AC likamed inga fonsterrutor. Jag alskar det. Jag alskar Kambodja. 10 000 riel kostar det fran Prey Veng till huvudstaden, idag tog resan 2,5 h. Tiotusen riel ar alltsa 2,5 USD. Bra pris. Som allt annat i detta land, bra pris.
Vi bor hos Monica, i deras lagenhet. Idag nar vi kom hade hennes mamma lagat lunch. Speciellt till mig hade hon gjort tofu med gronsaker, Monica maste ha berattat att jag gillar det. Jag vet inte hur jag ska forklara det men jag har nog aldrig blivit sa val omhanderatgen nagon gang.
Vet ni vad jag gor just nu??
Jag sitter pa ett kambojanskt bibliotek. HAHA jag alskar bibliotek (det gor Monica oxo).
Jag berattade for henne att Stockholms Stadsbibliotek ar mitt smultronstalle i Stockholm och da sa hon att hon skulle visa mig sitt i Phnom Penh.
Vi har varit har i snart tva timmar. Monica pluggar, hon haller pa att skriva ett arbete hon maste lamna in den 10 mars. Och jag, jag kuckilurar runt bland hyllorna, laser tidningar och nu har jag hittat en dator.
Forutom att hanga pa bibblan har vi idag besokt Monicas arbetplats. Hon jobbar som rekryterare pa ett (australiensiskt) Human Resourceforetag. HR Inc.
Vi har atit Monicas favoritsandwich pa Lucky Seven.
Det har ar den absolut basta och lyckligaste dagen hittills, i min Kambodjanska historia. Jag ska inte forringa att uppforsbacken har varit brant manga ganger men nu har vinden vant.
Ett stort smajl fran mig till er alla!
Jag ar skitglad. Jag och Monica sov ut idag. V smygat mina flingor med mjolk. Vi letade reda pa en minibuss som kunde ta oss till P.P. Det blev ett avskalat bilskelett. Sidodorren knot de fast med ett rep, AC likamed inga fonsterrutor. Jag alskar det. Jag alskar Kambodja. 10 000 riel kostar det fran Prey Veng till huvudstaden, idag tog resan 2,5 h. Tiotusen riel ar alltsa 2,5 USD. Bra pris. Som allt annat i detta land, bra pris.
Vi bor hos Monica, i deras lagenhet. Idag nar vi kom hade hennes mamma lagat lunch. Speciellt till mig hade hon gjort tofu med gronsaker, Monica maste ha berattat att jag gillar det. Jag vet inte hur jag ska forklara det men jag har nog aldrig blivit sa val omhanderatgen nagon gang.
Vet ni vad jag gor just nu??
Jag sitter pa ett kambojanskt bibliotek. HAHA jag alskar bibliotek (det gor Monica oxo).
Jag berattade for henne att Stockholms Stadsbibliotek ar mitt smultronstalle i Stockholm och da sa hon att hon skulle visa mig sitt i Phnom Penh.
Vi har varit har i snart tva timmar. Monica pluggar, hon haller pa att skriva ett arbete hon maste lamna in den 10 mars. Och jag, jag kuckilurar runt bland hyllorna, laser tidningar och nu har jag hittat en dator.
Forutom att hanga pa bibblan har vi idag besokt Monicas arbetplats. Hon jobbar som rekryterare pa ett (australiensiskt) Human Resourceforetag. HR Inc.
Vi har atit Monicas favoritsandwich pa Lucky Seven.
Det har ar den absolut basta och lyckligaste dagen hittills, i min Kambodjanska historia. Jag ska inte forringa att uppforsbacken har varit brant manga ganger men nu har vinden vant.
Ett stort smajl fran mig till er alla!
onsdag 18 februari 2009
Min lilla Soya!
Har hade vi kant varandra i knappt ett dygn, Soya drog med mig pa sin kompis fodelsedagskalas pa en restaurang i Phnom Penh. Idag har vi kant varandra pa pricken i en manad. Det kanns snarare som om vi varit gifta i tio ar. Det ar kanske inte sa konstigt med tanke pa att vi bokstavligen sitter ihop. Under extrema forhallanden kommer man folk narmre snabbare. Kanske som nar man sitter i fangelse eller under krig??
Jag har inte beratta for henne vad det ar for dag idag. Hon ska fa en blomma av mig i eftermiddag eller kanske ett kokt agg. Monica alskar agg, sarskilt Duck egg med ett litet foster i. Det ar delikatess har i Kambodja.
Puss puss
Bangkoon*
Mina vanner idag vaknade jag med ett stort leende. Jag ar antligen frisk, jag har vaknat ur min narkos och ar pigg som ett artskott. YES!!
Jag och Soya cyklade till KYA for att satta igang med projektplaneringen. Efter manga besok hos PLHA (people living with HIV and AIDS) och ett otal studiebesok ute i byarna pa landsbygden har vi tillsammans med Sony och Evelina beslutat att bygga tva toaletter.
Jag vet inte hur det later i era oron men jag tycker det kanns som en skitbra plan. I Prey Veng lever 85% av befolkningen utan toalett.
For 150 USD kan man inte bygga Rom. Och for de allra flesta ar det ingen storre leda att behova ga ut pa risfalten for gora sitt shit, men sedan finns det de som ar sjukare an andra. Bland de hivpositiva vi traffat har vissa haft det sarskilt svart, vi har darfor tankt att bygga en toalett till en familj dar mamman haft viruset i 8 ar, hennes CD4 ar extremt lagt.
CD4 ar ett varde som talar om hur starkt ditt immunforsvar ar. Den har kvinnan har ett varde strax under 200. En manniska som inte har hiv har varden som ligger mellan 600-1200 st celler per kubikmilliliter blod. Man kan forenklat saga att hivviruset forstor dessa hjalparceller, 50-100 for varje ar.
Sjunker CD4-talet under 200 ökar risken for hivrelaterade symtom (AIDS). Det är alltsa låga CD4-tal som riskerar att göra personen sjuk, inte höga virustal.
Hon har dessutom tva barn, pojken ar 10 och flickan 12. Pappan dog i AIDS for ett par ar sedan. Hon har inte velat testa barnen, jag ville inte heller fraga varfor forsta gangen vi traffades.
Nar immunforsvaret ar sa pass forsvagat ar vikten av hygien an viktigare an vad den kanske ar for mig. Jag har ju uppenbarligen inte skott mig med tanke pa mina sejourer pa toaletten. Ett av alla problem hivsjuka dras med ar kronisk diarré.
Jag kan kanske lite relatera till hur det kanns.
Haha och det var just pa toaletten jag kom pa den geniala projektidé. Okej okej jag skojar, men tro mig att prata om diarré i Kambodja ar som att beratta att man har huvudvark i Sverige.
An sa lange haller vi bara pa att skriver sjalva planen, snackar med min huspappa om hur man egentligen bygger en toa, kollar upp vad cement kostar m.m Sjalva toalettstolen kostar 10 USD.
Den 21:a februari ska ansokan vara inskickad till KYA. Den 23:e sticker vi til Siam Reap och en vecka senare ar vill tillbaka till Prey Veng igen for att satta igang med sjalva byggandet. Da ar det bara fyra veckor kvar innan jag ar hemma i Sverige igen.
Sa medandraord sa ses vi snart!
* toalett pa Khmer
Jag och Soya cyklade till KYA for att satta igang med projektplaneringen. Efter manga besok hos PLHA (people living with HIV and AIDS) och ett otal studiebesok ute i byarna pa landsbygden har vi tillsammans med Sony och Evelina beslutat att bygga tva toaletter.
Jag vet inte hur det later i era oron men jag tycker det kanns som en skitbra plan. I Prey Veng lever 85% av befolkningen utan toalett.
For 150 USD kan man inte bygga Rom. Och for de allra flesta ar det ingen storre leda att behova ga ut pa risfalten for gora sitt shit, men sedan finns det de som ar sjukare an andra. Bland de hivpositiva vi traffat har vissa haft det sarskilt svart, vi har darfor tankt att bygga en toalett till en familj dar mamman haft viruset i 8 ar, hennes CD4 ar extremt lagt.
CD4 ar ett varde som talar om hur starkt ditt immunforsvar ar. Den har kvinnan har ett varde strax under 200. En manniska som inte har hiv har varden som ligger mellan 600-1200 st celler per kubikmilliliter blod. Man kan forenklat saga att hivviruset forstor dessa hjalparceller, 50-100 for varje ar.
Sjunker CD4-talet under 200 ökar risken for hivrelaterade symtom (AIDS). Det är alltsa låga CD4-tal som riskerar att göra personen sjuk, inte höga virustal.
Hon har dessutom tva barn, pojken ar 10 och flickan 12. Pappan dog i AIDS for ett par ar sedan. Hon har inte velat testa barnen, jag ville inte heller fraga varfor forsta gangen vi traffades.
Nar immunforsvaret ar sa pass forsvagat ar vikten av hygien an viktigare an vad den kanske ar for mig. Jag har ju uppenbarligen inte skott mig med tanke pa mina sejourer pa toaletten. Ett av alla problem hivsjuka dras med ar kronisk diarré.
Jag kan kanske lite relatera till hur det kanns.
Haha och det var just pa toaletten jag kom pa den geniala projektidé. Okej okej jag skojar, men tro mig att prata om diarré i Kambodja ar som att beratta att man har huvudvark i Sverige.
An sa lange haller vi bara pa att skriver sjalva planen, snackar med min huspappa om hur man egentligen bygger en toa, kollar upp vad cement kostar m.m Sjalva toalettstolen kostar 10 USD.
Den 21:a februari ska ansokan vara inskickad till KYA. Den 23:e sticker vi til Siam Reap och en vecka senare ar vill tillbaka till Prey Veng igen for att satta igang med sjalva byggandet. Da ar det bara fyra veckor kvar innan jag ar hemma i Sverige igen.
Sa medandraord sa ses vi snart!
* toalett pa Khmer
tisdag 17 februari 2009
Majskulspruta
Mitt immunforsvar har lamnat mig, dumpat mig och akt pa semester. I harda tider far man hitta trost i annat. Jag har ju redan berattat om min yoghurt i Phnom Penh, jag kopte aven massa billiga DVD-filmer. Jag har faktiskt borja hallucinera, alla sma kambodjaner ser ut som ostfrallor.
Hursomhelst, Soya har tagit med sig sin laptop till Prey Veng och pa kvallarna har vi for det mesta el.
Igar nar Soya kom hem fran jobbet och jag lag i fosterstallning i vart rum sa foreslog jag att vi skulle ha filmkvall. Vi valjer ut Benjamin Button, nagon ny rulle. Soya tar fram ett sugror och en burk Cola light. Det ar forsta gangen jag ser en cola light, de finns inte i Prey Veng. Hon berattar att hon kopt den i huvudstaden och att hon alskar cola light men att de ar jattedyra. 1,5 dl varm cola light och 153 minuter med Brad Pitt och livet leker.
Idag har det varit lite battre, jag har haft engelska med mina elever. Jag fragde dem vad de gjort i helgen. Helg och helg, de flesta gar i skolan pa lordagar sa det ar ju som jag kanske namnt tidigare bara sondagar som ar slappdagar. De flesta har hjalpt till med husarbete, kollat pa TV, hangt vid riverside och spelat fotboll eller volleyboll.
Jag lar de engelska och de lar mig lite Khmer. Nu borjar jag forsta var orden borjar och slutar i deras ultrarapida snack, till en borjan flot allt bara ihop som massa konstiga laten. Ibland later det vackert, beroende vem som pratar saklart.
Fast sa ar det ju med alla sprak, vissa kan verkligen konsten att misshandla sprak.
Om man till exempel lyssnar pa en arg maffiasnubbe som skriker pa ryska ar det hemskt fast om man lyssnar pa min f.d larare i ryska, Alla Bernar later det som ljuv musik. Hon valjer varje ord med omsorg och uttalar varje stavelse perfekt. Ah, tank om man kunde tala ryska som hon, en vacker dag kanske, kanske om jag kommer in pa tolksolan. Jag har forresten blivit kallad till monstring i augusti. Dromma kan man ju alltid.
Nu ar klockan halv sju och solen har gatt ner, det ar beckmorkt ute. Jag ska mota Soya vid parken och vi kanske ska dela pa en majskolv eller nat. Fast majs ar kanske ingen hit om ni forstar vad jag menar. Vi far se!
Halsningar till alla, pussar och kramar......
Hursomhelst, Soya har tagit med sig sin laptop till Prey Veng och pa kvallarna har vi for det mesta el.
Igar nar Soya kom hem fran jobbet och jag lag i fosterstallning i vart rum sa foreslog jag att vi skulle ha filmkvall. Vi valjer ut Benjamin Button, nagon ny rulle. Soya tar fram ett sugror och en burk Cola light. Det ar forsta gangen jag ser en cola light, de finns inte i Prey Veng. Hon berattar att hon kopt den i huvudstaden och att hon alskar cola light men att de ar jattedyra. 1,5 dl varm cola light och 153 minuter med Brad Pitt och livet leker.
Idag har det varit lite battre, jag har haft engelska med mina elever. Jag fragde dem vad de gjort i helgen. Helg och helg, de flesta gar i skolan pa lordagar sa det ar ju som jag kanske namnt tidigare bara sondagar som ar slappdagar. De flesta har hjalpt till med husarbete, kollat pa TV, hangt vid riverside och spelat fotboll eller volleyboll.
Jag lar de engelska och de lar mig lite Khmer. Nu borjar jag forsta var orden borjar och slutar i deras ultrarapida snack, till en borjan flot allt bara ihop som massa konstiga laten. Ibland later det vackert, beroende vem som pratar saklart.
Fast sa ar det ju med alla sprak, vissa kan verkligen konsten att misshandla sprak.
Om man till exempel lyssnar pa en arg maffiasnubbe som skriker pa ryska ar det hemskt fast om man lyssnar pa min f.d larare i ryska, Alla Bernar later det som ljuv musik. Hon valjer varje ord med omsorg och uttalar varje stavelse perfekt. Ah, tank om man kunde tala ryska som hon, en vacker dag kanske, kanske om jag kommer in pa tolksolan. Jag har forresten blivit kallad till monstring i augusti. Dromma kan man ju alltid.
Nu ar klockan halv sju och solen har gatt ner, det ar beckmorkt ute. Jag ska mota Soya vid parken och vi kanske ska dela pa en majskolv eller nat. Fast majs ar kanske ingen hit om ni forstar vad jag menar. Vi far se!
Halsningar till alla, pussar och kramar......
måndag 16 februari 2009
Det ar typ 750 grader i skuggan, jag vill egentligen beratta om min helg vid havet men infinner inte ratt (mag)kansla, sa det far vanta. Jag ar sa javla trott pa detta.
Jag var pa Sorya Center igar. Det ar det storsta kopcentret i Phnom Penh, 5 vaningar MADE IN CHINA ungefar. Dar finns nastan allt. Phnom Penh ar en kaotisk stad, dar bor lite mer an en miljon manniskor, halften hade sakert varit nog. Mitt i kaoset fann jag lugn, jag kopte yoghurt pa Lucky Market. Helt vanlig naturell yoghurt.
Jag kan inte ata just nu, sarskilt inte kambojansk mat, mitt omedvetna intalar mig att det ar den som ar orsaken till all ondska jag far utsta. HAHA fan vad jag gnaller, men det ar verkligen inte roligt. Jag har i alla fall smugglat in ett paket flingor och lite long-life mjolk i mitt rum
Annat oviktigt...
Det ar min namnsdag idag, jag forsokte forklara for Soya vad det var.
Jag hade sallskap pa toaletten inatt, en skorpion, ingen bebis denna gang. Jag ser allt och Soya ser inget. Jag brukar latsas att jag ar med i en blandning av Expedition Robinson, Fear Factory och Villa Medusa.
Jag funderar pa att flytta till Phnom Penh. Jag lar mig mer och mer Khmer varje dag.
Om nio dagar ska vi alla traffas i Siam Reap, det ar en turisttat provins i norra Kambodja. Dar finns de beromda Angkor Wat (templen).
Vad mer... jag har det bra, inte jamt, jag gnaller, alla missforstand ar jobbiga, att jobba ihop och forsoka planera ett projekt ar allt annat an latt. Vi har nog lyckats enas om nagot trots allt, det hor ju till programmet att vi ska genomfora och planera ett projekt inom ramen for HIV/AIDS. Vi har en (lien) budget pa 150$. Vi har funderat. Alla fullkomligen alskar "workshops" i detta land. Jag ar inte sa imponerad av workshops, jag vill gora nagot nytt.
hej o puss......
torsdag 12 februari 2009
Ris aven i flytande form...
Igar nar Soya och jag kom hem hade var husfarsa bjudit over massa polare med risvin. Ja ungefar som om intradesbiljetten for kvallen var en liten pet-flaska hemdestillerad rissprit. Jag kanske har namnt att det finns lite restriktioner som kvinna har i Kambodja men glom det. For de gallde inte igar. Det skulle jagas hons, skaras av strupar, huggas och styckas. Hela proceduren fick jag folja sa nu kan aven jag fixa riktig barbeque.
Ganska skont att bli av med lite kackel och saledes fa en decimerad publik i duschen, for de ska alltid in och picka riskorn nar jag duschar. De kanske tillhor en viss sarskild fluktarart, haha.
De tyckte defintivt att jag skulle dricka risvin med mannen, inte Soya, inte husmamman, men jag. Snacka om dubbelmoralernas hogborg. Jag hallde i mig nagra sma glas, men det kravs mer an sa for att fa en 70 kilos vit kvinna rund om fotterna.. Nar de sedan skulle bjuda pa "pucko" som ar tillagade koinalvor da ville jag inte var med langre. Kopenis, hur gott kan det vara egentligen, jag vill inte ens veta.. Tydligen ater man garna "pucko" nar man dricker risvin, ungefar som man dricker vodka nar man ater golonka i Polen.
Okej okej, nu ska jag avrunda, jag ska gora en liten shoppingtur pa marknaden, nodproviant skall inhandlas + diverse bestyr, jag har namligen smidit lite planer for helgen. Jag vet inte nar jag sitter vid datorn nasta gang...
Hasta la vista
Ps. Hur mar ni? hur ar det hemma i Sverige? Vad gor ni?
Ganska skont att bli av med lite kackel och saledes fa en decimerad publik i duschen, for de ska alltid in och picka riskorn nar jag duschar. De kanske tillhor en viss sarskild fluktarart, haha.
De tyckte defintivt att jag skulle dricka risvin med mannen, inte Soya, inte husmamman, men jag. Snacka om dubbelmoralernas hogborg. Jag hallde i mig nagra sma glas, men det kravs mer an sa for att fa en 70 kilos vit kvinna rund om fotterna.. Nar de sedan skulle bjuda pa "pucko" som ar tillagade koinalvor da ville jag inte var med langre. Kopenis, hur gott kan det vara egentligen, jag vill inte ens veta.. Tydligen ater man garna "pucko" nar man dricker risvin, ungefar som man dricker vodka nar man ater golonka i Polen.
Okej okej, nu ska jag avrunda, jag ska gora en liten shoppingtur pa marknaden, nodproviant skall inhandlas + diverse bestyr, jag har namligen smidit lite planer for helgen. Jag vet inte nar jag sitter vid datorn nasta gang...
Hasta la vista
Ps. Hur mar ni? hur ar det hemma i Sverige? Vad gor ni?
onsdag 11 februari 2009
Dalai Lama
Jag minns dagarna innan jag skulle aka till Kambodja och holl pa att panikpacka min ryggsack hemma hos mamma. Jag forsokte med vald klamma mig i mina sommarklader som tydligen krympt dar de legat och vilat pa vinden under vinterhalvaret.
Jag minns hur jag forsokte gora en komisk scen av det hela och sag ut ungefar som en rosa kassler i nat. Tragikomiskt egentligen.
Jag minns ocksa hur mamma kom springandes in och ut ur mitt rum med bikinis, kort kort (kjolar) och hogklackat. Jag forsokte forklara att det inte riktigt var en sadan typ av resa nar hon havdade att det for guds skull var grannland med Thailand och riktigt varmt och skont. Nar hon aterigen kom in med en glittrig (polsk) paljettopp forstod jag att det var lika bra att packa ner den och vara tyst.
Jag kan saga att den glittriga paljettoppen liksom min sminkvaska har forblivit ororda. For aven om jag ar i Asien och med min studentmattmätta formogenhet klassas som ganska rik har sa ar det allt annat an en dans pa rosor.
Jag har en broschyr jag fick fran min vaccinationscentral dar det pa en sida finns en reklam for Twinrix (Hepatit A&B-vaccin). Pa bilden ligger en tjej vid en pool och sippar en knallrosa isig Strawberry Daiquiri. Jag drommer om att fa gora samma sak ibland, jag ar liksom i ratt klimat och ratt varldsdel men sa langt ifran en frostig drink vid poolkanten man kan komma.
Men som sagt detta ar bara bilder ur mitt dagdrommande och jag vet att jag har valt detta sjalv och att jag ar har hogst frivilligt. Fast jag kan anda inte lata bli att smygtitta pa den dar bilden i tunga stunder.
Hursomhelst skulle jag nog anda vilja saga att det materiella ar det minst bekymmersvarda, det absolut jobbigaste ar kommunikationen, kommunikationen, kommunikationen och kulturskillnaderna.
For aven om Soya overtraffar mig med sitt engelska ordforrad ibland och att man faktiskt kan komma ratt langt med scharader och teckensprak hos lokalbefolkningen sa infinner sig kanslan av att kanna sig helt forstadd aldrig. For att gora en lang historia kort sa hade jag ett mindre vulkanutbrott denna morgon, mitt talamod provas konstant har. Men vid dagens morgonmote brast det. Fast jag tror nog aldrig att jag exploderat sa kontrollerat och tamt som idag. Men fy fan vad skont. Hela gruppen fick rensa roren och nu ar vi gladare an nagonsin och kanske har vi kommit varann litet narmre ocksa. Till saken hor att jag sedan jag kom hit kant mig lite overkord och som att saker och ting helatiden bestamts over mitt huvud. Jag trodde det skulle bli helt tvartom, att jag och Evelina, i egenskap av "demokratiska" vasterlanningar med yttrandefrihet i ryggmargen skulle bli tvungna att trycka pa bromsen ibland. Som vanligt blir det inte som man tankt sig. Dagens rensning var bra och kanske att tillochmed Dalai Lama skulle bli lite imponerad av mig?!?
Fran elande till kemtvatt, nedanfor star Soya utanfor Prey Vengs enda unika kemtvatt. Det ar helt sant, hon har kopt plasthandskar som hon anvander nar hon handtvattar och nar tillochmed det bli for betungande fuskar hon och gar hit.
Sa himla coolt, inte en tvattmaskin sa langt ogat kan na, men rent, torrt, valdoftande och valstrykt blir det. Okej okej, jag har funderat pa att ga dit sjalv, iallafall med mina ljusbeiga byxor. Jag kampar som en galen for att halla dem rena men sa igar under en cykelfard blir jag traffad av en snorgul fagelskit, hur orattvist ar inte livet!!
Kram fran en sprudlande Julia!
tisdag 10 februari 2009
Var är vargen...
Häromdagen stod jag och duschade när plötsligt de inneboende hönorna, smakycklingarna och tupparna passerar förbi. De rör sig likt en klunga fans kring en kändis, massa neurotiskt kackel ljuder och de fortsätter in mot köket. Jag undrar vad de har i kikaren och vad de o(r)mrringar. Jag virar runt min sarong och sticker in huvudet för att se.
En orm, inte särskilt stor och tjock men ända en riktig orm. En halvan rör sig upprätt och det ser ut som om han eller hon har stakrage. Man kan riktigt se hönornas glupska munnar vattna sig. Just da dyker min huspappa upp och klipper den med en stor tegelsten i huvudet.
Det var visst en minkobra, en bebiskobra kanske, vad vet jag. Ju yngre desto giftigare enligt min kambodjanska "pappa". Hoppas inte mammakobra kommer for att hämnas....
Idag är det tisdag, lagom kul, jag har jobbat pa CCASVA pa förmiddagen, jag far nastan inga mail fran Sverige, särskilt inte ifran mina närmsta tjejkompisar, trakigt är det, undra vad de gör...
Snart ska jag ha engelskalektion med mina elever, det ska bli kul!
Hej da!
En orm, inte särskilt stor och tjock men ända en riktig orm. En halvan rör sig upprätt och det ser ut som om han eller hon har stakrage. Man kan riktigt se hönornas glupska munnar vattna sig. Just da dyker min huspappa upp och klipper den med en stor tegelsten i huvudet.
Det var visst en minkobra, en bebiskobra kanske, vad vet jag. Ju yngre desto giftigare enligt min kambodjanska "pappa". Hoppas inte mammakobra kommer for att hämnas....
Idag är det tisdag, lagom kul, jag har jobbat pa CCASVA pa förmiddagen, jag far nastan inga mail fran Sverige, särskilt inte ifran mina närmsta tjejkompisar, trakigt är det, undra vad de gör...
Snart ska jag ha engelskalektion med mina elever, det ska bli kul!
Hej da!
måndag 9 februari 2009
Mariola
GRATTIS MAMMA PA FODELSEDAGEN!
Mariola, myten, legenden fyller ar idag!
Ps. Victor om du inte visste det an, sa vet du det nu, glom inte att gratta, som du gjorde forra aret, hrrmm.....
Hurra, hurra, hurra!!
eller hora hora hora, som det skulle lyda med polsk accent...
HA HA HA
Mariola, myten, legenden fyller ar idag!
Ps. Victor om du inte visste det an, sa vet du det nu, glom inte att gratta, som du gjorde forra aret, hrrmm.....
Hurra, hurra, hurra!!
eller hora hora hora, som det skulle lyda med polsk accent...
HA HA HA
En dag pa sjon
Jag har det faktiskt valdigt bra har. I lordags var vi ute och akte bat pa "sjon". Ju langre in i sommarperioden vi kommer desto lagre blir vattennivan. Sa darfor blir floden har i Prey Veng under sommartid mer som den svenska skargarden, fast med sma oar av risfalt som pluppar upp.
Eftersom vi ar lediga varje lordag och sondag sa galler det att anvanda sin fantasi, har finns varken Heron City, NK eller Grona Lund. Vi knatade ner till fiskefolket nere vid floden for att kolla om nagon vill ta oss med pa en tur och visa alla sma risfaltsoar.
Vi hade kopt med oss mat fran marknaden, typ ris, take away, jag at nagot med ingefara for jag
fatt for mig att det motverkar illamaende. Efter min heldag i sangen kan jag varken ata kyckling, curry eller jordnotter, da det var det senaste jag at innan "olyckan". Jag ar dessutom temporar vegetarian kan man saga, tofu som jag ju alskar finns farsk har.
Lite mindre an en dollar far man rakna med om man ska bli matt. Var heldag pa baten kostade oss 15$, det ar forovrigt var bat man skymtar narmast pa forsta bilden. Medandraord racker fickpengarna vi fatt fran CIU alldeles utmarkt.
Det kostar att plugga pa universitet i Kambodja, det ar inga fantasisummor for oss, men de flesta jobbar heltid och pluggar pa kvallarna for att ha rad. Genomsnittsuniversitetet kostar ca 300-400$ per ar. Mina kara Soya pluggar human relations (manskliga och internationella rattigheter) pa PUC som er ett av de basta universiteten i Phnom Penh och hennes utbildning kostar 700$ per ar, och da ar det riktigt dyrt.
Nu ska jag hoja hem till min familj och ata lunch, ris, formodligen nagon soppa och stekt (flod)fisk.
Khmer botox
Klockan ar 03.00
Jag lossar min svettiga hud fran bastmattans plastiga fibrer, rullar over till andra sidan och forsoker somna om, det gar inte. Jag kanner en stickande kansla i min overlapp, kanner forsiktigt efter.
- SHIT, den ar ju asstor!
Fingrar efter min kamera som jag forovrigt alltid har inom en armlangds rackhall, som den scoopstinne paparazzifotograf jag blivit.
Som om det inte vore nog med dubbla diarrér, lite kulturchock och en miljon myggbett ska jag aven behova ga runt och se ut som sjalvaste Linda Rosing?!?
Det ar ju alltid kul att man kan gladja, Soya fick andnod nar hon sag mig, och familjen har jag aldrig sett sa glad forr. De undrar val hur det gar for mig egentligen, i torsdags lag jag utslagen i sangen hela dagen, misstanker att det var det bubbliga och overjasta palmvinet jag tvingades smaka pa nar vi var vid den vietnamesiska gransen. Drick aldrig palmvin sager jag bara, det ar lika upphetsande som jast upplost i vatten.
Naval, sahar ser jag ut idag, tur att det ar helgdag har i Kambodja och jag slipper visa mig bland folk. Jag hoppas och ber till Gud att detta gar over. De sma fantasier jag haft om fylliga, yppiga lappar ar franochmed nu borta, fy fan vad fult.
Skitsamma, jag far val smeta pa lite lappglans, hissa upp tuttarna och latsas som att jag ska se ut sahar tills det gar over.
Hans, Eva eller nagon annan medicinskt kunnig vad har hant?
fredag 6 februari 2009
tisdag 3 februari 2009
Ny vind i mitt segel
Mitt humor ar for det mesta pa topp, men pa lunchen idag kandes det bara som om jorden skulle ga under. Jag vet varfor, det ar en kombination av saker.
Mitt liv ar sa diametralt annorlunda har, ibland kanns det som om jag lever pa 1800-talet, jag tvattar mig ikladd en "kroma", jag kissar och bajsar i ett hal i lermarken och el ar verkligen ingen sjalvklarhet. Jag laser bok med ficklampa pa kvallarna.
Jag kanner tydligt hur saker och ting blir begransade just for att jag ar tjej, morkret kommer sa snabbt, solen gar ned ganska exakt klockan sex, en kvart senare ar det kolsvart ute och da ar dagen slut. Har haller man inte pa och lallar runt, springer pa bio, fikar, tranar m.m m.m efter morkrets inbrott. Nar det ar morkt sa ar det slut.
Sedan har val mina nya vardag med inslag av fattigdom, prostitution, svalt, korruption, hivpositiva barn som forlorat sina foraldrar i aids, kvinnor som ar smittade for att deras man sprungit runt och vanstrat med beergirls satt sina spar... Orattvisan knacker mig.
Klockan fyra hade jag och Evelina engelskalektion for alla villiga pa KYA-kontoret. Vi har en trogen skara pa 15 glada ungdomar. Idag fick alla, var och en beskriva sina drommars man eller kvinna. Det var ratt kul, man kunde ana ett monster...
I like white skin, black eyes, long black hair, small sharp nose, medium tall, handsome.
Ljus hy och europeiskt nasa och lagom lang, det star hogt i kurs. Det finns en myriad av "whitening cream" i affarerna, tom Soya ager en, trots att hon ar ratt sa ljus i hyn.
Vi har sjalvklart tagit med oss svensk kultur till Prey Veng, alla vet vad "fika" ar, vi har betonat vikten av fika och att det bor goras ofta. Saledes avslutade vi var lektion med en fika.
Jag ar fardigfikad och GLAD igen!
Kram alla.....
Mitt liv ar sa diametralt annorlunda har, ibland kanns det som om jag lever pa 1800-talet, jag tvattar mig ikladd en "kroma", jag kissar och bajsar i ett hal i lermarken och el ar verkligen ingen sjalvklarhet. Jag laser bok med ficklampa pa kvallarna.
Jag kanner tydligt hur saker och ting blir begransade just for att jag ar tjej, morkret kommer sa snabbt, solen gar ned ganska exakt klockan sex, en kvart senare ar det kolsvart ute och da ar dagen slut. Har haller man inte pa och lallar runt, springer pa bio, fikar, tranar m.m m.m efter morkrets inbrott. Nar det ar morkt sa ar det slut.
Sedan har val mina nya vardag med inslag av fattigdom, prostitution, svalt, korruption, hivpositiva barn som forlorat sina foraldrar i aids, kvinnor som ar smittade for att deras man sprungit runt och vanstrat med beergirls satt sina spar... Orattvisan knacker mig.
Klockan fyra hade jag och Evelina engelskalektion for alla villiga pa KYA-kontoret. Vi har en trogen skara pa 15 glada ungdomar. Idag fick alla, var och en beskriva sina drommars man eller kvinna. Det var ratt kul, man kunde ana ett monster...
I like white skin, black eyes, long black hair, small sharp nose, medium tall, handsome.
Ljus hy och europeiskt nasa och lagom lang, det star hogt i kurs. Det finns en myriad av "whitening cream" i affarerna, tom Soya ager en, trots att hon ar ratt sa ljus i hyn.
Vi har sjalvklart tagit med oss svensk kultur till Prey Veng, alla vet vad "fika" ar, vi har betonat vikten av fika och att det bor goras ofta. Saledes avslutade vi var lektion med en fika.
Jag ar fardigfikad och GLAD igen!
Kram alla.....
måndag 2 februari 2009
Inte vilken karaokebar som helst
08.oo mote pa CCASVA kontor, det ar en lokal NGO har i byn som b.la. arbetar med utbildning av prostituerade, drogprevention och HIV/AIDS-fragor.
Jag och Soya skulle idag folja med de ut till de olika "Karaoke-barerna" och prata med tjejerna. Att motas kl atta var kanske lite val tilltaget da tjejerna har lite annorlunda dygnsrytm och inte direkt jobbar 9-5, eller jo det gor de val iofs, men i sa fall nio pa kvallen till fem pa morgonen. Sa de tillhor liksom jag inte den morgonpigga skaran.
Vi stack ut nagon gang vid tiotiden, pa forsta stallet mottes vi av nio ratt sa nyvakna flickor. Jag presentarde mig sjalv pa min rostiga khmer, sa de liksom inte undrade vad det var for vit koloss som bara satt dar och glodde. Jag fragade hur gamla de var, de presenetarde sig var och en, Bopha 18, Anna 18, 18, 18, 18, 18..... osv och en tjej som var 22.
Tveksamt om vissa var aldre an femton. Alla farggrannt kladda, mickey mouse t-shirts, nalle puh flip flops, langa malade naglar i guldiga toner och smycken. Detta ar inte bara karakteristiskt for just de har tjejerna, overlag gillar tjejerna har klader med disneyfigurer pa.
Soya tycker jag ar manlig (konstig) for att min favoritfarg ar bla. Hon har aldrig traffat en tjej tidigare som gillar blatt pastar hon.
CCASVA arbetar med en rad karaokebarer i omradet, de traffar tjejerna regelbundet och utbildar de i allt fran hur man satter pa en kondom till hur HIV/AIDS och andra sexuellt overforbara sjukdomar smittar. Vi pratar inte om Power Point presentationer och OH-bilder utan snarare, tradgardsmobler, lite kambodjansk frukt och nagra foton.
Idag hade Leng Hin med sig fem bilder pa man, alla olika till utseendet, en ikladd kostym, snygg, ung, valklippt, en annan mindre formell i skjorta och solglasogon. Idéen var att tjejerna skulle utse sin "dreamman".
Inga problem, grova i munnen och ratt sa roliga kommentarer falldes nar Leng Hin fragade vad de ansag var viktigast hos en man, hehe. Inte var det nasan i alla fall.
Soya holl pa att do, hon har ju aldrig anvant sa fula ord i hela sitt liv, nar jag bad henne aterberatta sa var det ratt censurerat.
Diskussionen pagick i knappt 40 minuter och sedan skickades en narvolista runt, vissa tjejer har ingen direkt "autograf" sa de lamnade sitt tumavtryck som signatur om jag fattade det ratt. Detta for att CCSVA uppmuntrar tjejerna till att gora manatliga halsokontroller och erbjuder de gratis sjukvard och kontroll. Anda ar det inte alla som gar dit, de orkar inte svarar de nar jag fragar varfor.
Syftet med leken var att fa fram att vem som helst, oavsett hur snygg, rik, valtalig eller hogt uppsatt han an ma vara kan vara HIV positiv. Det verkade de veta men anda svarade tjejerna att om de skulle ga ut pa en "date" med en kille och apoteket skulle vara stangt och att det inte gick att fa tag pa nagon kondom sa skulle de strunta i det, det var ju bara en gang, eller anvanda en plastpase??
Jag ma vara naiv, men alla dessa karaokebarer jag cyklat fobi har jag sett som potentiella restauranger eller barhang, men jag har andrat mig lite nu, det finns inte manga nudlar dar inte.
Sedan februari ifjol har det blivit forbjudet med manniskohandel och sexuellt utnyttjande i Kambodja, detta har i princip medfort att enbart den synliga prostitutionen minskat och de flesta bordellerna numer gar under tackmantel som just Karaokebarer.
Att bordellerna stängts har lett till att hiv/aids-problemet förvärrats.
När männen gick till bordeller hade de med sig kondomer, för de visste vart de var på väg. I karaokebarerna tror männen kanske att de skapar en mer hållbar relation till kvinnan och tänker därför inte på att det är nödvändigt med kondom.
Mer om HIV/AIDS imorgon, da ska jag och Soya ut pa landsbygden med Mr.Vuthy pa CCASVA och traffa hivpositiva manniskor och distribuera lite mediciner.
Hej hej...
Jag och Soya skulle idag folja med de ut till de olika "Karaoke-barerna" och prata med tjejerna. Att motas kl atta var kanske lite val tilltaget da tjejerna har lite annorlunda dygnsrytm och inte direkt jobbar 9-5, eller jo det gor de val iofs, men i sa fall nio pa kvallen till fem pa morgonen. Sa de tillhor liksom jag inte den morgonpigga skaran.
Vi stack ut nagon gang vid tiotiden, pa forsta stallet mottes vi av nio ratt sa nyvakna flickor. Jag presentarde mig sjalv pa min rostiga khmer, sa de liksom inte undrade vad det var for vit koloss som bara satt dar och glodde. Jag fragade hur gamla de var, de presenetarde sig var och en, Bopha 18, Anna 18, 18, 18, 18, 18..... osv och en tjej som var 22.
Tveksamt om vissa var aldre an femton. Alla farggrannt kladda, mickey mouse t-shirts, nalle puh flip flops, langa malade naglar i guldiga toner och smycken. Detta ar inte bara karakteristiskt for just de har tjejerna, overlag gillar tjejerna har klader med disneyfigurer pa.
Soya tycker jag ar manlig (konstig) for att min favoritfarg ar bla. Hon har aldrig traffat en tjej tidigare som gillar blatt pastar hon.
CCASVA arbetar med en rad karaokebarer i omradet, de traffar tjejerna regelbundet och utbildar de i allt fran hur man satter pa en kondom till hur HIV/AIDS och andra sexuellt overforbara sjukdomar smittar. Vi pratar inte om Power Point presentationer och OH-bilder utan snarare, tradgardsmobler, lite kambodjansk frukt och nagra foton.
Idag hade Leng Hin med sig fem bilder pa man, alla olika till utseendet, en ikladd kostym, snygg, ung, valklippt, en annan mindre formell i skjorta och solglasogon. Idéen var att tjejerna skulle utse sin "dreamman".
Inga problem, grova i munnen och ratt sa roliga kommentarer falldes nar Leng Hin fragade vad de ansag var viktigast hos en man, hehe. Inte var det nasan i alla fall.
Soya holl pa att do, hon har ju aldrig anvant sa fula ord i hela sitt liv, nar jag bad henne aterberatta sa var det ratt censurerat.
Diskussionen pagick i knappt 40 minuter och sedan skickades en narvolista runt, vissa tjejer har ingen direkt "autograf" sa de lamnade sitt tumavtryck som signatur om jag fattade det ratt. Detta for att CCSVA uppmuntrar tjejerna till att gora manatliga halsokontroller och erbjuder de gratis sjukvard och kontroll. Anda ar det inte alla som gar dit, de orkar inte svarar de nar jag fragar varfor.
Syftet med leken var att fa fram att vem som helst, oavsett hur snygg, rik, valtalig eller hogt uppsatt han an ma vara kan vara HIV positiv. Det verkade de veta men anda svarade tjejerna att om de skulle ga ut pa en "date" med en kille och apoteket skulle vara stangt och att det inte gick att fa tag pa nagon kondom sa skulle de strunta i det, det var ju bara en gang, eller anvanda en plastpase??
Jag ma vara naiv, men alla dessa karaokebarer jag cyklat fobi har jag sett som potentiella restauranger eller barhang, men jag har andrat mig lite nu, det finns inte manga nudlar dar inte.
Sedan februari ifjol har det blivit forbjudet med manniskohandel och sexuellt utnyttjande i Kambodja, detta har i princip medfort att enbart den synliga prostitutionen minskat och de flesta bordellerna numer gar under tackmantel som just Karaokebarer.
Att bordellerna stängts har lett till att hiv/aids-problemet förvärrats.
När männen gick till bordeller hade de med sig kondomer, för de visste vart de var på väg. I karaokebarerna tror männen kanske att de skapar en mer hållbar relation till kvinnan och tänker därför inte på att det är nödvändigt med kondom.
Mer om HIV/AIDS imorgon, da ska jag och Soya ut pa landsbygden med Mr.Vuthy pa CCASVA och traffa hivpositiva manniskor och distribuera lite mediciner.
Hej hej...
Jag ar foralskad...
Det var med vemod jag lamnade Sverige. Ni som kanner mig vet ju att min stora last i livet ar choklad och godis. Efter tva veckors avtandning mar jag aterigen bra och ar dessutom nyforalskad.
Mr.Jackfruit upptar mina tankar, far mig att le och ar det basta som hant mig i Kambodja. Det kambojanska namnet "Knull" (forlat farmor) ar inte lika politiskt korrekt, fast det jo det ar just sa frukten heter. Den vaxer som ni ser i trad, och kan bli hur stor som helst och vaga upp till flera kilon, den har en taggig tjock utsida och inuti gommer sig massa sma gula frukter.
Nagon som atit den??
Igar nar jag satt pa mitt sedvanliga internethang, horde jag dova dunsar, jag tittade upp och upptackte att mitt framfor nasan pa mig, bakom min datorskarm, pa grannens tomt, stod ett Jackfruittrad och den har mannen holl pa att kapa nagra.
söndag 1 februari 2009
Sahar glada var vi innan
Har ar forresten vi, de frivilliga, halften av oss ar i Kambodja och andra halvan i Zambia. Detta kortet togs i januari strax innan vi skulle aka. Glada, nervosa och ovetandes. Tjejen langst ner till vanster ar Evelina, hon bor med mig har i Prey Veng. Det ar val 10 minuters promenad mellan vara hus. NU ska jag skynda mig till Riverside, att se solnedgangen har blivit tradition, Monica Soya vantar.
Fran morgonmanniska till sjusovare
Att kalla Kambodjanerna for latmaskar var val kanske inte helt sjysst. I fredags var det tydligen bara jag som var i extas over att det antligen vankades helg. Pa lordagsmorgonen slog jag upp mina ogon strax innan sju och kande att nog ar jag en riktigt morgonmanniska anda.
Stolt (morgonmanniska) hann jag vara i tva minuter. Jag klattrade ner fran vart hus, (som star pa 4-5 m hoga cementpelare) gick mot skjulet a.k.a. toan och mots av Sok Thong och Sok Thea ikladda skoluniform pavag till plugget. Hela Prey Veng ar i full fart och jag inser att jag ar klassad som en sjusovare.
Idag sondag, haha, jag vaknar 05.43 och tanker nu javlar. En sekund senare brakar grannen igang Khmer Techno och under mig ar hela familjen vaken, kokandes frukost och dottern Sok Heap sopar uppfarten till huset.
Det har jag fatt lara mig att en riktigt kvinna ska varje morgon sopa framfor huset, oavsett om det finns nagot att sopa eller inte, detta ar bara en av alla forhallningsregler. Jag tankte samla dem allihopa och redogora nagon dag. Jag ar som jag ofta far hora av kara froken Soya ingen Khmerkvinna.
Hursomhelst, aven om jag inte var uppe forst denna morgon heller sa har jag forstatt att har ar man igang alla veckans sju dagar och nagon riktig svenne helgkansla det har man inte har. Jag knot i alla fall pa mig mina jympaskor och begav mig ut pa en morgonpromenad, det ar sa svalt och skont pa morgnarna och sedan skadar det ju inte att fa lite egentid. For ensam det ar jag i princip bara pa toaletten.
Min (slapp)sondag har bestatt av lite boklasning, mangoatande vid Riverside, ett tappert men misslyckat prutforsok pa marknaden och tvatt. Jag ska aldrig mer underskatta hederligt handarbete, jag tvattade och tvattade tills mitt langfinger borjade bloda, det tog mig over tva timmar. Dessutom var det min tur att fylla upp var duschkruka med vatten, jag pumpade och pumpade, det var ingen lek. Jag lovar (tyst for mig sjalv) att jag aldrig mer ska klaga pa att tvattstugan hemma har ruttna maskiner eller att vi inte har nagon diskmaskin etc etc...
Ha en skon sondag i era mjuka tv-soffor...
Stolt (morgonmanniska) hann jag vara i tva minuter. Jag klattrade ner fran vart hus, (som star pa 4-5 m hoga cementpelare) gick mot skjulet a.k.a. toan och mots av Sok Thong och Sok Thea ikladda skoluniform pavag till plugget. Hela Prey Veng ar i full fart och jag inser att jag ar klassad som en sjusovare.
Idag sondag, haha, jag vaknar 05.43 och tanker nu javlar. En sekund senare brakar grannen igang Khmer Techno och under mig ar hela familjen vaken, kokandes frukost och dottern Sok Heap sopar uppfarten till huset.
Det har jag fatt lara mig att en riktigt kvinna ska varje morgon sopa framfor huset, oavsett om det finns nagot att sopa eller inte, detta ar bara en av alla forhallningsregler. Jag tankte samla dem allihopa och redogora nagon dag. Jag ar som jag ofta far hora av kara froken Soya ingen Khmerkvinna.
Hursomhelst, aven om jag inte var uppe forst denna morgon heller sa har jag forstatt att har ar man igang alla veckans sju dagar och nagon riktig svenne helgkansla det har man inte har. Jag knot i alla fall pa mig mina jympaskor och begav mig ut pa en morgonpromenad, det ar sa svalt och skont pa morgnarna och sedan skadar det ju inte att fa lite egentid. For ensam det ar jag i princip bara pa toaletten.
Min (slapp)sondag har bestatt av lite boklasning, mangoatande vid Riverside, ett tappert men misslyckat prutforsok pa marknaden och tvatt. Jag ska aldrig mer underskatta hederligt handarbete, jag tvattade och tvattade tills mitt langfinger borjade bloda, det tog mig over tva timmar. Dessutom var det min tur att fylla upp var duschkruka med vatten, jag pumpade och pumpade, det var ingen lek. Jag lovar (tyst for mig sjalv) att jag aldrig mer ska klaga pa att tvattstugan hemma har ruttna maskiner eller att vi inte har nagon diskmaskin etc etc...
Ha en skon sondag i era mjuka tv-soffor...
lördag 31 januari 2009
Jag hade en gang ett talamod
Ledig idag, skont forvisso, men gud vad jag skulle uppskatta att fa umgas med nagon i min familj eller bara en van, har omgardas jag dygnet runt av manniskor som jag liksom inte kan valja sjalv och fan vad det ar pafrestande, idag har vi iaf varit pa utflykt. Jag var ratt glad och exalterad over det, att fa cykla lite, rora pa mig (blir inte manga steg) packa matsack osv, lagom till att vi kommit igang och cykla och lamnar "staden" mer rattfardigat byn, och jag kanner att vad skont att fa cykla lite, kanna alla ljud forsvinna bakom mig, da ar vi framme, VAAAA??, jag ger upp, de ar ju sa lata i detta land, man kan ju inte kalla en cykeltur pa tio minuter for utflykt?? till raga pa allt sa fick vi inte aka pa egen hand, med vi menar jag saklart mig sjalv och min andra halva Monica Soya + Evelina Skog (den andra svenskan som bor med mig i denna provins) och hennes parkamrat Sony Soy.
Ja vi fick inte aka till denna plats sjalva for det kunde vara "farligt" och det ena med det andra, sa man ar konstant omgardad av minst 5 energiska, meterlanga, volontararbetande, unga, KYA-kambodjaner. KYA ar en NGO (non governmental organisation) som vi liksom samarbetar med och som ar var "host". KYA ar ratt stort i Kambodja och finns i atta olika provinser, det star for Youth Partners in Development. Naval KYA folket som hakade pa oss, tog sjalvfallet sina MOTOS (svenska motsvarigheten til Eu-moppar) hojden av lathet. Naval det var ju tur att sjalva destinationen var en prunkande oas, omgardad av illgrona risfalt, massa sma pittoreska buddhistiska tempel, en riktig TYSTNAD (for forsta gangen jag upplever tystnad sedan jag kom hit) och massa apor. Pappaapor, mammaapor, mamma med minibebisapor, gammal surfarfarapor och hungrig och tjuvaktigapor. Den hoppade ner pa min cykelsadel strackte sig fram mot min cykelkorg och snodde min pase med mango och drog, som jag kampat for att fa tag pa de dar solgula och sota mangofrukterna pa marknaden imorse, man stoter mest pa gron surmango, som fovisso oxo ar god med lite "dip", dippen ar en blandning av socker salt och chili, man doppar nastan all frukt i den dar sur sot salt starka roran.
Jag fick atminstone lite bra kort med min kamera. Efter mangoforlusten satte vi oss vid ett av marmorborden och spelade kambodjanska kortspel, herregud, finns ju ingen logik, 2 ar hogst sager de. Om tva ar hogst da maste ju kung var lagt tanker jag, sa jag lagger kung nar det blir min tur. Hojda ogonbryn och asflabb.
-Juliiiiiaaaaaaaeeee (hur de nu uttalar mitt namn)
What???!!
- Why put king??
Gahh, jag tar fram min handgranat och slanger den pa bordet.... Nej det gjorde jag inte alls men jag hade velat, kung var da ett hogt kort. Inte som jag trodde, att ju hogre desto lagre, mycket gar ut pa att gissa och chansa for mig har i Prey Veng, aven om vi pratar samma sprak, engelska, sa ar det mer regel an undantag att vi forstar varann precis.
Sahar ar det, jag sager inte att jag forstar nar jag inte forstar, men kambodjanerna sager alltid att de forstar, nar dem i sjalva verket inte forstar alls..
Vad som avsags bli ett kort inlagg blev mer ett spygallautlagg, ni i sverige far agera mina terapeuter, haha, nasta gang (eller nastnast gang) ska jag ta upp allt harligt oh positivt jag kanner oxa, jag lovar...
HAHAHAHA
Att skratta hysteriskt ar min overlevnadsstrategi har.
Puss alla!
Ja vi fick inte aka till denna plats sjalva for det kunde vara "farligt" och det ena med det andra, sa man ar konstant omgardad av minst 5 energiska, meterlanga, volontararbetande, unga, KYA-kambodjaner. KYA ar en NGO (non governmental organisation) som vi liksom samarbetar med och som ar var "host". KYA ar ratt stort i Kambodja och finns i atta olika provinser, det star for Youth Partners in Development. Naval KYA folket som hakade pa oss, tog sjalvfallet sina MOTOS (svenska motsvarigheten til Eu-moppar) hojden av lathet. Naval det var ju tur att sjalva destinationen var en prunkande oas, omgardad av illgrona risfalt, massa sma pittoreska buddhistiska tempel, en riktig TYSTNAD (for forsta gangen jag upplever tystnad sedan jag kom hit) och massa apor. Pappaapor, mammaapor, mamma med minibebisapor, gammal surfarfarapor och hungrig och tjuvaktigapor. Den hoppade ner pa min cykelsadel strackte sig fram mot min cykelkorg och snodde min pase med mango och drog, som jag kampat for att fa tag pa de dar solgula och sota mangofrukterna pa marknaden imorse, man stoter mest pa gron surmango, som fovisso oxo ar god med lite "dip", dippen ar en blandning av socker salt och chili, man doppar nastan all frukt i den dar sur sot salt starka roran.
Jag fick atminstone lite bra kort med min kamera. Efter mangoforlusten satte vi oss vid ett av marmorborden och spelade kambodjanska kortspel, herregud, finns ju ingen logik, 2 ar hogst sager de. Om tva ar hogst da maste ju kung var lagt tanker jag, sa jag lagger kung nar det blir min tur. Hojda ogonbryn och asflabb.
-Juliiiiiaaaaaaaeeee (hur de nu uttalar mitt namn)
What???!!
- Why put king??
Gahh, jag tar fram min handgranat och slanger den pa bordet.... Nej det gjorde jag inte alls men jag hade velat, kung var da ett hogt kort. Inte som jag trodde, att ju hogre desto lagre, mycket gar ut pa att gissa och chansa for mig har i Prey Veng, aven om vi pratar samma sprak, engelska, sa ar det mer regel an undantag att vi forstar varann precis.
Sahar ar det, jag sager inte att jag forstar nar jag inte forstar, men kambodjanerna sager alltid att de forstar, nar dem i sjalva verket inte forstar alls..
Vad som avsags bli ett kort inlagg blev mer ett spygallautlagg, ni i sverige far agera mina terapeuter, haha, nasta gang (eller nastnast gang) ska jag ta upp allt harligt oh positivt jag kanner oxa, jag lovar...
HAHAHAHA
Att skratta hysteriskt ar min overlevnadsstrategi har.
Puss alla!
Jag ska ge det en chans
Den 18:e januari satte jag mina fotter pa Kambodjansk mark, det ar snart tva veckor sedan. Jag har ivrigt suttit och plitat mail till er alla, men jag gillar liksom inte att skriva och beratta om samma sak till alla, darfor har mitt mailande kravt alldelse for mycket tid, sa mot alla odds ska jag borja blogga, for da kan jag ju skriva saker bara en gang utan att behova variera innehallet pa mina mail till var och en av er samtidigt som alla far veta vad jag haft for mig. Faktiskt sa har vykortskrivning pa semestern alltid tagit sarskillt lang tid av just den anledningen, att jag inte vill skriva samma slentrianmassiga info till alla... Hej har ar det jattevarmt, jag solar och badar i det ljusblaa havet, dricker ouzo, spelar backgammon och ater tzatziki... Gissa var... Grekland i somras, haha.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)