Någonstans på asfalterad mark

Del ett är slut och del två börjar nu, med å ä och ö:n.

Jag har firat påsk, lagat massa mat till tjocka släkten, besvarat Monicas många och roliga frågor om Sverige och tagit många och långa andetag frisk och kall luft på Gotland.

Snart har jag varit en vecka i Sverige och jag går fortfarande runt och ler mot främlingar på stan. Jag vägrar ge efter. Jag fattar att det är kallt ibland, och att livet suger när man missar tunnelbanan men hur kan ett leende sitta så långt in?!? Inte fan behöver jag var lesbisk eller obehaglig bara för att jag ler mot någon jag inte känner. Vi får se hur länge jag orkar.

Jag och Monica är hemma i Stockholm för att byta flip flops mot converse. På tisdag tar vi tåget till Växjö. Vi har just fått reda på att vårt nya hem är ett kollektiv mitt i stan. Ett kollektiv med barnfamiljer, ungdomar och studenter. Det är allt jag vet än så länge.

Det här kan bli riktigt kul..

surrealissssstiskt

Hello, please come again.

Tiden rinner ivag och barnen blir stora, oj oj! Dags for mig att skramla ihop mina svettiga fralsningsklader. Jag har gatt runt i langa kjolar och frikyrkliga langarmade trojor + mitt kors runt halsen i 2,5 mander. Haha blir sa trott pa mig sjalv ibland.

Jag mar fint. Jag har akt runt pa mototuk i Phnom Penh hela formidaggen och fixat de sista sakerna innan avresan och hemresan.

Min packning ar inte professionell, jag ser ut som en nomad, zigenare eller hej kom och hjalp mig.

Planet gar atta ikvall, jag landar pa Arlanda pa mandag morgon. Jo jag har lyckats tappa en till feleton.

Ses snart!

Fran det en till det andra

Inte ett ord pa flera dagar, desto mer skrivande i dagboken och tjattrande med Evelina pa mitt fik.

Sahar i sluttampen av allt nar varken projekt eller jobb upptar dagarna har jag haft desto mer tid till att sitta pa mitt kaffestalle vid "strandpromenaden" mindre glamorost och rattvist kallat - flodkanten.
Dagarna startar ratt tidigt, jag vaknar strax efter fem, dag efter dag - utan vackarklocka. Tar ett varv runt risfalten och vattendragen, ser solen klattra upp som en stor orange apelsin. Total tystnad, som pa nar pa nagra risfaltsarbetare eller fiskare som ropar Barang efter mig.

Barang betyder fransman. Alla som ar vita far heta barang, jag heter antingen barang eller tom. Tom betyder stor pa khmer. Riktigt harligt ar det nar man far dubbelnamn, Barang-Tom. Stor vit utlanning, jo men visst, hur skulle det se ut om vi skrek typ harig svartskalle efter nagon invandrare eller arabisk turist i Sverige?

Nu vet jag att det inte ar med onda avsikter de kallar mig sa, en del har faktiskt aldrig eller endast pa hall sett en vit manniska i verkligheten. Jag bjuder pa det.

Jag(och ibland Evelina) spenderar formiddagarna pa kafet, sakert tva tre timmar innan lunch sitter jag dar och skriver eller bara tanker. Hur lyxigt ar inte det, att bara ha mojligheten att kunna sitta och spendera flera timmar om dagen till att filosofera. Det hander inte i Stockholm. Dar ar jag sallan om ens aldrig i sadan sinnesstammning att jag skulle kunna sitta i timmar och gora ingenting. Jag kanner mig nastan lyckligt lottad att jag har mojligheten att kunna agna sa mycket tid at just ingenting.

Mina kanselsprot har vuxit sedan jag kom hit och jag vet att jag pratar mycket om just kanslor. Jag blottar mina tankar har helt oppet - pa vinst eller forlust, men jag har kommit forbi den tiden da jag orkar bry mig om hur jag uppfattas eller vad folk ska tycka och tanka.

FEST
Fran det ena till det andra - igar var det partaj. Sony och Evelinas familj hade fodelsedagsfest for sina barn. Mer bara en officiell anledning till att fa stalla till med fest.
Losogonfransar, sminkade nunor, paljetter och glitter, hog (skranig) musik. Mycket god mat, grillade djur, japansk öl med isbitar och massa dans.
Kambodjansk dans ar ratt monoton och det finns vissa stegkombinationer som galler och det som varierar ar val takten. Det ar hursomhelst skitkul och det dansas en hel del.
Om navet pa svenska partyn ar alkohol sa ar det defintivt dans har. Sjalvklart sag jag fram emot en och annan ol. Alkohol ar inget vardagsinslag, om an forekommer det mer an vad man kan tro. Fast jag har fatt uppfattningen att alkohol hor mer till fest an vardag har - till skillnad fran Sverige. Jag har varken sett min vardmamma eller pappa varva ner med ett glas risvin efter jobbet.

Kvallen forflot och slutade i kambodjanska matt mätt i skandal. Jag kande ett litet tag att mina jamnariga tjejer var alldeles for praktiga och hade darfor tankt ut nagot som kunde krydda till det litet. Men jag behovde aldrig iscensatta mina plan for de klarade det fint sjalva. Jag namner inga namn men det var INTE nagon av "oss" fran YPD som akte "slalom" hem pa sin moped.

Ibland tycker jag vissa saker ar tamligen skenheliga, kvinnor ska fora sig pa ett visst satt, inte prata for mycket och skratta for hogt. Alkohol och cigaretter ar forpassat till mannen - visst i teorin och i den basta av varldar kan det vara sa. Igar fick jag i sa fall se "undantaget". Sjalvklart och det vill jag poangtera ror sig det jag sag igar inte om en "svensk fylla", redloshet osv... vi pratar kanske om nagon klunk for mycket, men anda.

Nagonstans kandes det skont att vara en BARANG-TOM med total control just igar, for det verkar finnas nagon overgripande bild om att vi vita tjejer skulle "disobey all the rules".

Vi var hemma "sent" igarkvall, strax efter tio, sa idag ar man lite trott. Detta ar en av alla saker jag gillar med Kambodja, har borjar allt i tid och slutar i tid.

Sa mina vanner i fortsattningen kommer jag lagga ner all verksamhet innan midnatt, haha. I promise!

Ha en skon sondag!

Kollokock

Hej allihopa!

Detta ar en utlysning...

Som volontar drar jag inte in mycket till huskassan och nar jag kommer hem och ar klar med YPD ar det juni och sommar. Jag har borjat fundera over jobb och surfar runt lite pa AMS m.m

Kollokock? Jungman?

Jag kan tanka mig vadsomhelst. Om det ar nagon som vet nagot, hor nagot eller har nagon idé.

Skicka garna ett mail.

julieta113@yahoo.se

Lurtupp

Under ett eftermiddagsmote pa KYA. Vada jag ar ju anda volontar!? Bildbevis maste anda ses som ganska starka, fast jag maste papeka att detta var innan jag borjade sova middag. Det gor jag nu, varje dag, varmen ar olidlig sahar mitt i sommaren. Det ar sakert fyrtio grader i skuggan och fuktigt, varenda dag.

Christopher det ar din namnsdag idag, grattis!

Langlasning

Jag ligger faktiskt i forhandling med en kvinna pa marknaden. Det var darfor jag var tvungen att ga dit idag. For att eventuellt avsluta en pagaende prutning pa ett par paprikaroda shorts. Detta ar en ny obeprovad strategi, att arbeta och pruta langsiktigt. Mest for nojes skull.

Jag har aldrig, till min bankmammas fortret, varit sarskilt bra pa att halla hart i pengar. Kvinnan pa marknaden har hursomhelst begart fem dollar. Jag skrockade hogt skakandes pa huvudet nar hon forst sa priset.

-Okej, fem dollar ar taget, men da vill jag ha dem i en Nk-pase.

-De ar tyvarr slut. 5 dollar och jag skickar med ett smakprov pa en ny rissort.

Jag gav henne mitt mest misstrostande ansiktsuttryck. Tank er en appelkindad kvinna med yllesjal i nagon avlagsen by i ett kommunistiskt Sovjet. Exakt sa lidande forsokte jag se ut.
Detta var i torsdags, hon kan omojligt ha glomt mig.

Ja, jag ser konsumtion och shopping som ren forstroelse. Som ni marker har manader i ett U-land inte helt utrotat mina begar.
Dock har min syn och perspektivet till alla masten och habegar forandrats. Egentligen ar allting valdigt enkelt och ingen nyhet ens for mig.

Om man laser mellan raderna sa ar foljande stycke egentligen bara en bortforklaring for ytterligare konsumtion. :)
De har paprikashortsen vill jag inte ha for att jag lockats av nagon reklam eller for att jag prompt vill ha nagot rott att fylla ut min garderob med.
Jag behover verkligen ett par shorts for att min packning hit inte var optimal. For mycket langkjolar och for lite bekvama shorts helt enkelt, men nu tanker jag bara kopa om det ar till ratt pris.

1. Jag handlar som en medveten handling, till ett rimligt och numer lagre reservationspris och har sedan jag insett min frihet i att handla blivit mer priskanslig.

Wow! Detta later som en sann ekonom. I Sverige bottnar jag knappt i alla behov. Det ar senaste jeanstrenden, kafét med den basta espresson, aftonbladets bast i test handkram, skaffa getingmidja till midsommar, sa lindar du drommannen runt ditt lillfinger osv osv...

Jag skrattar nar jag skriver det har. Det har ar ju inget frammande for nagon (i min alder) i Sverige. Vem och vad ar det som skapar alla dessa behov? Ar det var fafanga eller bekvamligheten i vara liv som inbillar oss att detta ar saker som maximerar var lycka?

Jag tror det. Vi och vara problem har blivit sa triviala sa att vi har tid och ork och pengar ocksa for den delen, till att ge vara liv denna ytterligare mening.

Vem bryr sig om market pa sina jeans nar vardagen handlar om att jobba ihop pengar till mat for att ha tillrackligt med energi for att orka kliva upp till jobbet nasta dag? Nu drar jag det extremt langt med just detta exempel. Men hur kommer det sig egentligen att vi inbillar oss och forknippar materiella ting med lycka?

Jag ar sjalv en av dem som kunnat shoppa mig lyckligare. Vi ar alla fria att lagga vara pengar pa det vi finner viktigt. Jag har i min lordagsfilosofi kommit fram till att jag ska omfordela mina utgifter. Jag kommer i fortsattningen referera till mitt liv som f.Kr och ef.Kr.

Fore Kambodja-resan och Efter Kambodja-resan.

En sak som ar sann ar att de manniskor som imponerar pa mig ar inte de med det senaste och dyraste. Jag fascineras av de som tar till vara pa det de verkligen har och inte lever i excess. I Sverige maste ingen nagot for ren och skar overlevnads skull. Det gar att stampla sig livet igenom pa bidrag om man vill.

Nar jag tanker pa folk som lever sa som man borde enligt mig kommer jag att tanka pa min fore detta kollega pa NK. Jag ar overtygad om att Ericas badrumsskap bara innehaller det som verkligen behovs. Typ en ansiktskram, lite tops, en pincett, nagelsax, tval, tandkram, tandborste, lite smink och en god parfym. Hennes garderob ar sakerligen inte heller som en basar. Hon tar verkligen till vara pa det hon har. Aven fast hon kan proppa sitt badrum fullt med alla de senaste anti-rynkkramerna sa gor hon inte det.

Erica Reents snygg, ren, frasch och cool som fa. Nar jag blir 40 ska jag bli som hon.

Forhoppningsvis ar slit och slangtrenden bara 2000-talets fluga. Men jag ar inte saker pa det. For min del ska jag bega mitt "forsta" trendbrott och sluta upp med okontrollerade impulskop.

I hostas nar jag aterigen flyttade hem till min mamma konstaterade hon att jag agde 28 par jeans. F.Kr tyckte jag inte att det var nagot allvarligt och forklarade snabbt bort mig. Anda kopte jag sa sent som i januari F.Kr ett nytt par Acnejeans. Fan det borde vara kriminellt. Jag borde domas till 5 ars konsumtionsforbud. Och anda kanner jag bade tjejer och killar som ar langt varre an jag. Vi pratar om mojliga livstidsstraff.

Det kan lata som om jag inte forran nu kommit fram till dessa insikter. Riktigt sa ar det inte. Jag har varit "lite" medveten om att jag levt i excess. Ungefar varje gang jag oppnat mitt badrums- eller kylskap.

Men om vi sager som sa, det ar inte forran nu jag ar redo att forandra mitt beteende. Det gar dock inte att forneka att vi alla ar i behov av en "quick-fix" ibland. Manniskan gillar helt enkelt genvagar.

Om exakt tva manader fyller jag 24 och det jag skriver har galler bara for mig. Jag har inte levt jattelange och inte heller tjanat snormycket pengar men jag har kommit underfund med att detta inte ar en livsstil som haller for mig.

Ar det inte for forutsagbart att jag skulle komma pa detta som volontar under min Kambodjaresa?